Yttrande över Naturvårdsverkets "Kartläggning m

Yttrande över Naturvårdsverkets "Kartläggning m.m.av strandskyddsbestämmelserna".

Rapport 5185 April 2002

Miljödepartementet

Stockholm

Sammanfattning:

Utredaren (angående lättnader i strandskyddsbestämmelserna):

Länsstyrelsen får under vissa förutsättningar i de norra delarna av landet (målområde 1 enligt EU:s strukturfonder) upphäva strandskyddet för att stimulera den regionala utvecklingen.

NOrdBruk (NOB) föreslår att gemensam lagstiftning med skärpningar av strandskyddsbestämmelser ska gälla över hela landet.

Vårt yttrande kommer huvudsakligen att kommentera "regional utveckling" då vi antar att våra åsikter angående biologisk mångfald och rekreation kommer att framföras bland övriga remissvar.

Motivering:

För att stimulera regional utveckling och för att förhindra destruktiv markspekulation i de bygder som upplevs som attraktiva ur strandbebyggelseperspektiv, permanentboende och fritidsbebyggelse.

För bevarandet av den biologiska mångfalden och den kvarvarande unika obebyggda miljö som stränder i vårt land utgör har den nuvarande lagstiftningen hitintills varit en viktig bevarandeförutsättning .

Utredaren:

Anmälningsplikt införs för byggnader eller anläggningar för de areella näringarnas behov inom strandskyddat område.

NOB föreslår att nuvarande bestämmelser behålls. Utan vidare motiveringar bör restriktioner för användandet av byggnader som strider mot strandskyddslagen regleras i annan lagstiftning. Bygglovsplikt ny- såväl som ombyggnad för annat syfte än areell verksamhet gäller redan idag.

--------------------------------------------

Bakgrund:

Angelägenheten att ändra lagstiftningen för att öka spekulations-"friheten" på strandmark i glest befolkade delar av landet återkommer med stadig periodicitet.

Initiativtagare till exploatering av stränder är vissa kommuner och regionala myndigheter (nu också nationellt genom bildandet av glesbygdsverk) som tror sig se en möjlighet till kompensationsinkomster för näringsavveckling och avfolkning.

De utredningar, förslag och mediainslag som tidigare gjorts har inte vid närmare granskning eller debatt visat hur och varför en exploatering av stränder ger långsiktig regional utveckling.

Även de senaste årens lobbyverksamhet och aktuell kartläggning upprepar att "sälja stränder för glesbygdutveckling" mer som ett religiöst mantra än att presentera sakargument. (Se sammanfattning av en samhällsekonomisk konsekvensanalys och bilaga 6 : ......det är svårt att i modellen visa konsekvenser i ett långsiktigt perspektiv....)

Ett av de få argument som framförts för att popularisera de partipolitiska förslagen om utbyggnad är att det finns si och så många antal meter stränder per invånare i glesbygd.

En sådan statistik är mer vilseledande än förklarande.

De problem som uppkommit i skärgården har uppkommit trots att vi i landet har lång kust inklusive skärgårdsstränder i förhållandet till ett glest befolkat land. Skillnaden är att där verkar idag en stark opinion för skärpning av lagstiftningen för bevarandet av infrastruktur och den bofasta befolkningens skull.

Exempel på pilotprojekt i norr som startades under förra kampanjen "för ett nyanserat strandskydd" för drygt tio år sedan visar att den fritidsbebyggelse som generellt blir konsekvensen av liberaliserad strandbebyggelse konkurrerar om samma attraktiv mark som redan bofast befolkning utnyttjar allmänt och som areella näringarna brukar.

De principiella likheterna mellan redan uppkomna skärgårdsproblemen (avseende den redan bofasta befolkningen och marina näringarnas problem p.g.a. spekulativa fritidsintressen, fastighetstaxering, etc.), och planerade exploateringar av bygder i norr kan inte propageras bort i konstlad statistik. De långsiktiga glesbygdskonsekvenserna försvinner inte med tystnaden i kartläggningen (och därmed risk för underbetoning i remissomgången) om de sociala och regionala följderna.

Förslag:

Ett nytt regeringsdirektiv för en kompletterande kartläggning bör formuleras med betoning av konsekvenserna för befolkningsstruktur och uthålliga näringar.

Förväntade spekulationsmöjligheter i enstaka kommuner med färdiga planer från förra "nyanserade strandskyddsförsöket" kommer annars att åstadkomma problem - redan nu. Spekulatörer och kommunpolitiker med tidigare projekteringar och förväntningar på vad strandexploatering kan ge för kortsiktiga fördelar vädrar redan morgonluft i och med denna kartläggning. De gamla kortsiktiga politiska önskedrömmarna och pilotprojekten har väckts till liv efter att Glesbygdsverket och länsstyrelsen i Jämtlands län publicerade sina svar som i det närmaste vill kopiera misstagen för tio år sedan.

Problemen ute i bygderna med förväntade kortsiktiga vinster uppkommer redan i och med - förväntan. Översiktskartor plockas fram på kommunförvaltningar och konfliktfyllda, spekulativa områden dammas av. Det är inte bolagsskogarnas stora markområden som hitintills varit intressanta utan de öppna bygder som är förhållandevis expansiva. Där är landskapsbild och infrastruktur som mest lönsam för fastighetsbildning vid stränder. M.a.o. områden där permanentboende och markanvändare lättast drabbas negativt. (Jfr. skärgårdsproblematiken.)

Permanentboende enligt traditionella och småskaliga principer (enstaka villabebyggelse anpassade till våra klimatförhållanden och därför ett stycke från strand, där alla upplever sig bo ungefär "lika närma" eller "långt ifrån stranden") bidrar till bevarande och utveckling av bygder om övriga förutsättningar - infrastruktur, arbete och service - först är uppfyllda.

Det nordiska allemansrättsliga utnyttjandet av våra marker är unikt. Ett förhållandevis svagt enskilt ägande av jord- och skogsbruksmark har skapat positivt kollektiva och allemansrättsliga traditioner, sedvanerätter och värden som tidigare inte värderats i pengar.

Dessa värden har också inneburit att jordbruk ostört kunnat utnyttja områden som lokalklimatoligiskt har stor betydelse för att bedriva jordbruk i norr utan intressekonflikter med fritidsbebyggelse och försäljningsintressen av solsidans strandåkrar. Detta utgör också en ovärderlig resurs(-hushållningsfördel) för framtiden.

Principen att lagen innebär ett generellt förbud med dispensmöjligheter har förhindrat förväntan på kortsiktiga försäljningsvinster. Ett generellt tillstånd med i och för sig stränga restriktioner har med erfarenhet ökat spekulationsivern. (Jfr. med kommuners icke juridiskt bindande översiktsplaner från förra standskyddslättnadsprojektet.)

Steg för steg urholkas vårt allemansrättsliga skydd mot kommersialisering av

gemensamma tillgångar som fanns i Sverige alltsedan vi för tio år sedan anslöt oss till internationella investeringsdirektiv av skog, jord, vattenkraft, mineraler.

Företag och industri kan, med hjälp av allemansrättsliga vantolkningar av myndigheter, kommersialisera bär, strandmark och den allmänna rekreationsmöjligheten.

Sedvanerätten utnyttjas idag, ja, t.o.m. i vissa fall bidrar istället för att förhindra ett ekonomiskt dränage på lokala och regionala områdens möjligheter till ett mervärde.

Exempel: Skogens bär utnyttjades för eget bruk och på senare delen av förra seklet även till att legalt skattefritt dryga ut en del av hushållskassan. Idag har allemansrätten övergått till att utnyttjas av europeisk storskalig bärindustri. Enskilda markägare har inte rätt att p.g.a. allemansrätten förhindra eller att på egen hand utnyttja bärråvaran. Men industri har rätt att nyttja allmänhetens rättighet. Internationell rätt skriven för enskilt ägande kolliderar med våra kollektiva traditioner. Därav följer att råvarupriset dumpas med hjälp av diskriminerad arbetskraft från lågkostnadsländer. Konkurrensen om lättåtkomliga bär ökar och möjligheten till regionalt mervärde skapat av bär till det egna hushållet och viss försäljning minskar drastiskt. Slutresultatet blir att aktörer utifrån skapar penningvärde på naturresurs, tar kontroll över resursen och exporterar produkt, arbetstillfällen, vinst och skatt.

Det principiella slutresultatet gäller för de flesta mark- och vattenexploateringar, även om tillvägagångssättet skiljer sig åt och tillgången är av större eller mindre ekonomisk betydelse. Förvånansvärt är att våra norrländska politiker kan se följderna av vissa exploateringar (t.ex. vattenkraftsutbyggnaden) men har mer eller mindre svårt att ta till sig samband och helhet hur utförsäljning av realvärden påverkar vår region. Detta beror troligen på ett mer eller mindre urbaniserat politiskt röstfiske, centralt och ute i regionerna. Framförallt där vissa kommuner och länsstyrelser alltför lätt anpassar sig till nedläggning av service, infrastruktur och långsiktiga näringar för att med övertro lösa problemen teoretiskt med turism och rekreation - Kombinerat med okunskap om de internationella institutioners krav på kapitalets frihet att röra sig över gränserna, i fråga om handel och investeringar. (Se exemplet om bär.)

Lättnader i strandskyddslagen kan med de förslag som läggs fram av NVV, länsstyrelsen i Jämtland och Glesbygdsverket urholka eller utnyttjas på likartat sätt. (Jfr. exploatering av övriga naturresurser som drabbar framförallt Norrlands inland och hur skärgården drabbats av generösa strandskyddslättnader.) Detta kommer att vara förödande för glest befolkade regioner att med dagens steg för stegmetoder nedmontera de allemansrättsliga månghundraåriga strukturer och traditioner som människor, inklusive besökare, i glest befolkade delar av landet har nytta och glädje av.

Detta beror på att strandskyddslagen är den enda lag som formulerar allmänhetens rätt att utnyttja en gemensam tillgång - stränder. Lagen i sig är en viktig nedskriven text för att hävda övrig allemansrätt.

Vi föreslår därför starkare skydd och strängare krav på dispenser av strandskyddet i hela landet

Marsätt 31/10 -02 NOrdBruk styrelse/

Torgny Östling

Adresser, se bilaga 1(2)

--------------------------------------------

Bilaga 1(2)

NOrdBruk är en organisation i den globala småbrukarorganisationen Via Campesina med många miljoner medlemmar. Rörelsen väcker alltmer av uppmärksamhet globalt i frågor om resurshushållning, långsiktiga naturbruks- och förvaltningsfrågor och globala och lokala resursfördelningsfrågor. Markanvändning, fiskefrågor, förnyelsebara naturresursfrågor är alltid i fokus bland våra organisationer. Idag ökar det kortsiktiga exploateringstrycket mot våra fotosyntetiska naturresurskällor och de människor som förvaltar och brukar dessa. Källorna är av olika art och brukandet skiljer sig från kontinent till kontinent.

Unikt i världshistorien är dock att principer som utgör ett hot, ibland direktiv och överstatliga lagar, mot "våra" näringar idag är gemensamma.

Vår allemansrätt och vårt strandskydd påverkas också av dessa politiska och ekonomiska krafter. Detta påtalades i början på nittiotalet när förändringar i investerings- och förvärvslagstiftning genomfördes med hänvisningar till EG, OECD och Gatt-förhandlingarna .

Adress: NOrdBruk; Marsätt 1363; 840 50 Gällö

Tel: 0693 / 302 37

Fax: -54

E-post: nordbruk@nordbruk.org

-----------------------------------------------------

Bilaga 2(2)

Demokrati

Utredningens formellt riktiga tågordning med utredning, förslag och remissrunda innebär inte automatiskt demokrati. De personer och bygder som drabbas av förslaget att bygga på stränder kan utnyttja sitt medinflytande på ett alldeles för sent stadium och med jämförelsevis mycket små resurser.

En ny utredning bör även baseras på de sociala och ekonomiska erfarenheter som är gjorda i redan exploaterade skärgårdsområden och tidigare planerade utbyggnader (pilotprojekt) i glesbygd.

NOB ger gärna förslag på frågeställningar som behövs utredas utifrån långsiktiga naturbruks- och infrastrukturperspektiv .

Regerings uppdrag - "..att utreda förutsättningarna.....för lättnader i strandskyddsbestämmelserna....i syfte att underlätta regional utveckling, såsom turism och friluftsliv" - ser i annat fall mer ut som en partsinlaga för att öka fastighetstaxeringsintäkterna till statskassan än som en demokratisk möjlighet för att framföra erfarenheter och målsättningar från de minoriteter som idag befolkar och brukar landsbygd.

Remissmottagaren till denna kartläggning bör också beakta att i vårt starkt urbaniserade samhälle skiljer sig majoritetens ideal och åsikter alltmer från de människor och regioner som utgör det civila samhällets försörjningslänk mellan natur och befolkning. Idag ändras också målsättningar för de organisationer, myndigheter och partier (även i s.k. perifera regioner) som traditionellt bevakat och försvarat naturbruk, infrastruktur och befolkning utanför de tätbebyggda regionerna.

Jämförbara resurser som från stat och kommuner är utnyttjade för att på ett ensidigt sätt beskriva fördelarna med strandexploatering i norr bör användas för att visa på nödvändigheten av att satsa på långsiktig förvaltning av förnyelsebara naturresurser (inklusive, i vid bemärkelse, förvaltarna). Och även visa vad de negativa konsekvenser som utförsäljning av real- och areella värden (inklusive stränder) innebär.

Utgångspunkten i en sådan utredning skulle kunna vara sociala och regionala utvecklingsmöjligheter och avvecklingshot för glest befolkade regioner.

Inledningen till en sådan utredning skulle kunna hämtas ur den aktuella kartläggningen, sid. 20: "De oexploaterade stränderna utgör en mycket värdefull naturtillgång och är en resurs för friluftslivet (och de areella näringarna; NOB:s kommentar) som är viktigt att slå vakt om i framtiden......Sett i ett internationellt perspektiv är de relativt sett oexploaterade och allmänt tillgängliga stränderna en exklusiv resurs."