October 5, 2001

Att förändra den Gemensamma Jordbruks- Politiken

Ett annat CAP är ofrånkomligt

Det europeiska och internationella sammanhanget

Under senare år har en rad händelser bekräftat att det industrialiserade jordbruket och den nyliberala avregleringen av handeln, som skett under andra halvan av förra århundradet, hamnat i en återvändsgränd.

Under 1999 i Seattle, lyckades länder från Syd, unga människor och sociala rörelser (till exempel Via Campesina) förhindra att en ny WTO runda sjösattes.

Från och med 1995 i Europa, p.g.a. BSE-skandalen och folks motvilja mot GMO, har den allmänna opinionen ändrats till en mer positiv inställning till, att förändra det sätt varpå livsmedel i dag framställs, och att behålla familjejordbruket, och att kräva öppenhet och rättvisa i det allmännas stödgivning. Aktioner lika de som Confédération Paysanne har genomfört i Frankrike, och andra av liknande slag, har gett kampen för familjejordbrukets överlevnad vind i seglen.

Den hastighet varmed familjejordbruket försvinner, återkommande hälsokriser, ökande förorening av vattendrag med pesticider och så vidare leder till slutsatsen att: den nuvarande CAP är skadlig för bönder, konsumenter, skattebetalare, deras hälsa, deras miljö, vår jord och länderna i Syd. CPE föreslår att CAP förändras för att svara upp till medborgarnas krav. Göra den mer acceptabel för de som berörs av dess nuvarande inverkan.

2 . Misstagen i CAP-1962 och CAP -1992/2000

Efter 1962 ledde, prisstöd till en jordbruksproduktion utan tak för stödet per gård, exportstöd, djurfoder utan samhällshänsyn och bristande på förvaltningsansvar, till att det uppstod berg av överskott, för hög intensitet, koncentration av produktionen och dumpning i tredje land.

Efter 1992 har, de sjunkande priserna till bönderna, direktstöd utan tak och WTO-överenskommelsen gett upphov till en accelerad koncentration av productionen. En tudelning har främjats varigenom höjd intensitet och dumpning har underminerat miljömålen och strävandena för en förbättring av sociala villkor.

Motsägelser i nuvarande CAP, retorik och verklighet:

Europeiska unionen, som säger sig försvarara "multi-funktionalitet" i jordbruket

driver inte desto mindre en politik som gynnar industriuppfödning, med många negativa följder och påskyndar därmed nedläggningen av mängder av multi-funktionella familjejordbruk. EU kommer inte att trovärdigt kunna försvara det konceptet i WTO-förhandlingarna utan att ändra sin politik och därmed sin direkta (exportstöd) och indirekta (frikopplingen mellan pris/inkomst) dumpningspraxis.

EU fortsätter att varje år importera 50 miljoner ton djurfoder, vilket leder till

dyrbar överskottsproduktion av fjäderfä, ägg, fläsk, nötkött, mjölk, spannmål.

Trots att föroreningen av vatten, luft, jord genom pesticideer, nitrat och fosfater, ökar, fortsätter åtgärderna kring jordbrukets miljö att vara frivilliga och medfinansierade av medlemsstaterna.

Den politik som berör kvalitet och hyienisk standard handlar om industi- och handelssektorerna, och alltför många kvalitetskriterier når inte upp till en godtagbar standard.

Hyllas möjligen den "Europeiska jordbruksmodellen" för att den gav oss BSE?

Europeiska Unionen har att välja mellan:

att livsmedlen i världen kontrolleras av en handfull transnationella bolag - eller de egna invånarnas makt över maten,

att konkurrera med USA om livsmedlen i världen - eller att införa nya regler, med stöd från länderna i Syd,

Mat i Europa till lägsta pris, från alla delar av världen - eller mat huvudsakligen framtagen på långsiktigt hållbart drivna familjejordbruk i Europa,

att finansiera agroindustri och handel med låga priser i till bönderna och med skattefinasierade direktbidrag till jordbrukarna, vilket leder till överskott och intensivodling - eller skäliga produktpriser till bönderna och långsiktigt hållbara familjejordbruk med mångfaldiga fördelar för samhället,

ett dubbelsidigt jordbruk med högintensiva, miljöföstörda regioner och parkområden med god miljö - eller ett familjejordbruk som respekterar miljön överallt,

dumpningsförfarande inom både export och import - eller rättvisa handelsregler på de internationella marknaderna,

att göra EU:s utvidgning till Central- och Öst-Europa huvudsakligen till en ny marknad för det nuvarande EU - eller förändra politiken så den ger solidaritet mellan regionerna och folken,

stödja landsbygdsutveckling som en CAP:s "andra pelare" (10% ur EAGGF-fonder) för att utsiktslöst försöka reparera de skador som förorsakats av den "första pelaren" (90% från fonden) -eller att skapa en CAP som uppmuntrar bönder, och även folk som arbetar i service och till jordbruket anknutna aktiviteter, att stanna kvar på landsbygden.

II. CPE kräver en annan CAP

1 . Prioritet för hemmamarknaden &emdash; externa styrmedel i CAP

Det Europeiska jordbrukets uppgift är att förse den inhemska marknaden med livsmedel. Vilket innebär:

- att vägra dumpning både i fråga om export och import,

- att ifrågasätta Blair House- och Marrakechöverenskommelserna,

- EU-preferenser (import tariffer), inkluderande även kraftfoder, på en nivå som motsvarar kostnaden för att kunna driva en uthållig (miljömässigt och socialt) produktion även i de av naturen mest missgynnade områdena inom EU,

- avskaffande av exportstöden.

Priser på jordbruksprodukter, jordbrukarnas inkomster

Jordbrukarens inkomst ska huvudsakligen härröra från försäljning av jordbruksprodukter (där produktpriserna styrs av de externa instrument som angivits här ovan).

I de av naturen mindre gynnade områdena, bör EAGGF användas för att ge ett direkt inkomststöd per gård, länkat till produktionen, modulerat med ett tak per arbetskraftsenhet, vilket tar hänsyn till varierande naturförhållanden och produktionsförutsättningar.

förvaltning och produktionsmetoder

Den nuvarande situationen inom jordbruket i EU fordrar obligatoriska åtgärder för att minska intensiteten på de överintensiva gårdarna och stöd för de små gårdarna till exempel: :

djurhållningens omfattning skall vara knuten till foderarealen (maximal djurtäthet), och avveckling av industrialiserad djurproduktion utan anknytning till jorden.

strikt tillämpning av gödseldirektiv (vilka måste upprättas),

förbud mot antibiotika i djurfoder,

förbud mot stråförkortningsmedel,

att verka för att gårdarna använder mindre insatsmedel, att tillämpa växelbruk, att ersätta majsensilaget, med gräsvallar med insådd av baljväxter.

att bara tillåta bevattning inom sådana torra områden, där man inte riskerar att äventyra grundvattnet, och bara till grödor som absolut måste bevattnas, och att stoppa samhällets stöd till dräneringsföretag,

att stödja gårdar som anammar striktare miljöregler för att bevara biologisk mångfald,

djurhållningsregler som tar hänsyn till djurens välbefinnande (burförbud, begränsning av djurtransporter, ..)

tidsbegränsat stöd för odling av proteteingrödor på djurgårdar,

utbildning och forskning kring utvecklandet av ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Ovannämnda åtgärder med minskad intensitet, djurutfodring och angivna styrmedel skulle eliminera nuvarnade strukturela överskott i djurproduktionen och spannmålsodlingen. För att emellertid komma till rätta med tillfälliga överskott är det nödvändigt att komplettera med förvalningsinstrument. Det behöver inte nödvändigtvis innebära kvoter per gård

Regionala marknader

EAGGF och strukturfonderna skall stödja lokala och regionala marknader, direktförsäljning från gården(istället för exportstöd), och småskaliga lokala livsmedelsförädlingsstrukturer (istället för koncentration av slakterier och byggande av storskaliga strukturer som hamnar och motorvägar).

Hemmaproducerade livsmedelsprodukter skall inte vara underställda samma krav som livsmedelsindustrins produktion.

Beslut om att minska långväga transporter borde stödjas för miljöns och livsmedelssäkerhetens skull.

kvalitet, åtgärder för livsmedelssäkerhet

- Det allmänna förbudet mot GMOs i livsmedelsframställning och import är mycket viktigt och är direkt kopplat till förbudet mot patent på liv.

- Förbudet mot köttmjöl i djurfoder ska fortsätta att gälla.

- Kvalitetsbegreppen skall ändras till förmån för konsumenterna. Skyddet för vissa industriframtagna produkter måste förändras genom att ändra europeiska regler från 1992.

- Företag som arbetar med jordbruks- och livsmedelsproduktion måste genom hela kedjan göras legalt och finansiellt ansvariga för konsekvenserna av sina produktionsmetoders påverkan på människors och djurs hälsa och för den negativa miljöpåverkan som kan bli följden. Som ett exempel på avsaknad av sådant ansvar kan vi ta de företag som blandade köttmjöl i kreatursfodret, vilket ledde till BSE- skandalen.

för en levande landsbygd

Utan en aktiv politik som stödjer unga och människor överhuvud taget som vill ägna sig åt jordbruk, så kommer landsbygden att fortsätta att förlora sina bönder. Vi behöver skyndsamt:

förbjuda all handel med produktionsrätter,

stoppa återköpstvånget av gårdar från en generation till nästa (förekommer i vissa länder)

fastställa tak för maximimala investeringar snarare än minimigränser för att erhålla ekonomiskt stöd vid etableringar: vi vill´ hellre ha grannar än hektar ª.

För att råda bot mot den nuvarande regionala koncentrationen av jordbruksproduktion är en återföring av produktionen till sina ursprungligen naturliga respektive kulturellt rätta områden (varifrån de försvunnit eller där de minskatis) nödvändig: svin- och fåruppfödning i mindre gynnade områden är ett bra exempel på vad vi menar.

internationell handel baserad på livsmedelssäkerhet

"Livsmedelssäkerhet är ett folks RÄTT att bestämma sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredje land" (Via Campesina).

Europeiska Unionen skulle stå sig bättre i internationella förhandlingar i allians med länderna i Syd, genom att avskaffa exportsubventionerna, än att gå USA och Cairn’s Gruppen till mötes. Då skulle Europeiska unionen bli mer trovärdig när den för fram gemenskapens ståndpunkter.

Alla former av dumpning, direkt och indirekt (att sälja under produktionskostnad) bör var förbjudna. Det innebär att frikoppling mellan produktion och inkomst måste ifrågasättas.

WTO måste dra sig ur jordbruks- och livsmedelssektorn och ersärttas med till exempel UNCTAD; där rättvisa internationella handelsregler skulle kunna utformas, och där den nationella och regionala jordbrukspolitiken ligger kvar under varje lands eller regions regering.

En internationell oberoende domstol måste tillsättas för att lösa tvister som uppstår vid handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter.