Inför det informella jordbruksministermötet i Östersund 8-10 april hade lokala krafter inom 15-20 organisationer gjort stora ansträngningar för att föra fram analyser av och krav på förändringar i EU:s jordbrukspolitik. Seminarier, debatter, demonstrationer genomfördes på ett mycket anslående sätt och budskapet hamrades ut: Lyssna på jordens bönder, landsbygdens folk och miljörörelsen.
Men lyssnar någon ? Jo, på torgmötet efter det första stora seminariet, som ägde rum innan EU-ministrarna anlände, stod Margareta Winberg bland en stor mängd entusiastiska demonstranter. Hon fick höra bondeledaren José Bové från Frankrike berätta om det som han såg som allra viktigast: Att varje land skall ha rätt att själv producera sin mat. I många länder i Syd hindras detta genom att överskotten från i-världens industriella, statsunderstödda jordbruk dumpas till priser, som gör det omöjligt för det egna landets bönder att få avsättning. Detta trots att landet har mycket goda förutsättningar för jordbruk.
Den indiske forskaren och journalisten Devinder Sharma skildrade initierat tillståndet för jordbrukare i Indien. De internationella storföretagen med långtgående industrialisering håller på att ta över rätten till jord, växter, utsäde, bekämpnings- och gödselmedel. Småbönder tvingas ge upp, hundratals har begått självmord. Det är en katastrof på gång. Hans besked var: Politikerna, de som borde ta ansvar, lyssnar ej på människorna utan bara på de stora industrierna och multinationella företagen, som ser ökade vinster för sig själva som det viktigaste målet.
Den norske professorn Berge Furre är talesman för de jordlösa i Brasilien och han beskrev hur fattigdom och förtvivlan driver dem tillsammans, vilket medfört att en del av dem lyckats med att återta jord från de enorma egendomar, som ett fåtal i landet besitter. En del fattiga lämnar städernas slumkvarter och kan nu klara sin egen försörjning.
En av NordBruks grundare jämtbonden och miljökämpen Torgny Östling, påpekade att även i Sverige tvingas flera jordbrukare varje dag att ge upp genom att lönsamheten för småskalig, ekologisk odling är för liten i konkurrens med de relativt sett mer subventionerade storjordbruken. 80 procent av EU-bidragen går till 20 procent av odlarna = storjordbruken.
Om de fantastiska seminarier och debatter, som hållits i Östersund om världens jordbruk har knappast något omnämnts i media, annat än lokalt. Speciellt i TV är allt så ytligt skildrat. Inkallandet av 180 poliser (som knappast var behövligt), skoterutflykten på ministrarnas fritid, det förmenta hotet från ATTAC (denna samling ideellt arbetande, fredliga människor), motståndare till EU (som delas av mer än halva Sveriges befolkning) har fått enkla men missvisande rubriker. Kunniga företrädare för miljöorganisationer och alternativa jordbrukarorganisationer, som till exempel Via Campesina, har försökt att nå de ansvariga politikerna med alternativ till den kritiserade jordbrukspolitiken. Förhoppningsvis har något av detta nått fram.
De lokala organisationerna hade ansökt om, men inte fått några pengar till stöd för sina aktiviteter under ministermötet. Idealismen är förvisso stor men sätts på hårda prov då man tvingas sätta sig i skuld för att föra ut sina viktiga budskap. Frikostiga bidrag gavs dock av allmänheten i de bössor som vandrade runt under demonstrationen och torgmötet - Världen är ingen handelsvara.
I ett nyhetsreportage i TV påannonserades bondeledaren José Bové som "vandal". Om några är vandaler är det alla de som medverkar i att förstöra odlingsjorden och naturen - inte de som försöker rädda den , och till vilka vårt hopp nu måste stå.
Industrivärldens jordbrukspolitik är vansinnig ur det viktigaste perspektivet - värnandet om jordens fruktbarhet på sikt och att hålla mat och vatten fritt från gifter. I hälften av Frankrikes kommuner kan man inte längre dricka kranvattnet. Ett allt överskuggande nytt hot anses nu vara GMO, genmodifierade organismer, vars spridning skulle kunna innebära att man "släpper anden ur flaskan" med oanade konsekvenser som följd. NEJ till GMO!
Det krävs en kraftfull information till konsumenterna, som ofta är mycket långt från odlingens verklighet, men vars val av mat ändå till stor del är avgörandeför hur det skall lyckas med att införa en ny jordbrukspolitik.
Hela den process, som behövs för att få till ett ekologiskt riktigt och hållbart jordbruk med djur- och människovärdig etik kräver många möten i olika nätverk, många påtryckningar på politiker - och det är bråttom. Kanske har dock denna process fått en bra start vid Östersundsmötet och kommer att tillväxa på samma sätt som det lilla träd som planterades av Devinder Sharma, Margareta Winberg, José Bové och Berge Furre vid första torgmötet.
MÅLET ÄR LIVSVIKTIGT!
Gudrun Isaksson Pensionär - f.d. driftsingenjör vid Televerket.
Tfn. 0640-12028