NOB-positioner

Sverige står inför en folkomröstning om ja eller nej till fullt inträde i EMU.

 

För oss blir det därför naturligt att NOB:s positioner i olika sakfrågor och arbete, i ett halvår framåt, kommer att utgå från problematiken kring den genomförda monetära och ekonomiska unionen. Idag är alla tre steg införda i 12 europiska länder.

 

De globala orättvisor och misshushållning med jordens resurser som sker idag förklaras alltför ofta för enkelt med direktiven i internationella organisationer som WTO, OECD, m.fl.

Genom att behålla globala vidvinkelperspektiv med insikter hur dagens internationella ekonomiska politik drabbar särskilt de fattigare världsdelarna samtidigt som vi zoomar in vår egen kontinent och våra nationer kan vi finna orsaker och alternativ till dagens s.k. världsordning.

Böndernas drygt decennielånga motstånd (redan under tiden Uruguay-rundan pågick) i Via Campesinas och CPE:s mot världssamfundets uppslutning kring kortsiktiga ekonomisk politik måste stärkas i välfärdsländer som t.ex. Sverige.

En mycket positiv erfarenhet från Via Campesinas möten under WSSD-dagarna i Johannesburg i augusti var den gemensamma förståelsen från deltagarna om nödvändigheten att inte förlora små- och familjejordbrukens röst från globens nordligaste välfärdsländer, i rörelsen.

Dagens kolonialism, diskriminering av landsbygdsbefolkning, plundring och skövling av naturresurser sker också (även om mer utslätande ordval och bortförklaringar ofta används) i de egna rika ländernas landsbygdsregioner och olika naturbrukssektorer.

Lokalt inriktade och hållbart brukande producenter trängs idag undan till fåtal – vilket också påverkar små- och familjebönders organisationer till annan inriktning och medlemsförluster.

Risken är överhängande att vi som bor och verkar i de stater som mest fanatiskt driver en negativ globalisering förlorar våra plattformer för att nå ut med vad regeringar och  multinationella organisationer och industri egentligen driver för politik.

Källan till information och till att få världssamfundet att anamma alternativ som t.ex matsuveränitet kan begränsas kraftigt om inte de som bor närmast ursprunget till dagens globaliseringsproblem verkar inom näringen och Via Campesina.

Kontinentala ekonomiska block som t.ex. NAFTA västerut och EU är idag pådrivande och problemformulerande i de ekonomiska globala organisationerna. Men de är också de verkställande organen för att införa nyliberalistisk politik i våra länder.

 

Från Gibraltar i söder till Nordkalotten i norr pågår idag en stark eunionisering, maktmässigt centraliserande och territoriellt utvidgande åt öster. Trots dramatiska förändringar inom vissa sektorer som de olika naturbruken, alltifrån fiske och jordbruk till skogsbruk och trädgård med kraftig urbanisering blir vi alltför lätt hemmablinda för konsekvenserna.

Delar av  EES- och EU-blocket påverkas olika.

 

Med sökarögat på Sverige kan vi visa ett välfärdsland som byter bort ett blandekonomiskt samhällssystem, med noga reglerad ekonomi och långsiktiga förvaltningskrav på naturresurser och jordbruk. Och istället väljer en ekonomi som bl.a. gynnar spekulation på naturresurskällor, nedläggning och industrialisering av jordbruk, skövling av landets viktigaste exportprodukt, skog och avfolkning av landsbygd.

 

Sammanfattande 90-tals lantbrukshistorik

Den nyliberalistiska samhällsförändringen startade i samband med att svenska politiker tyckte sig inta en mer betydelsefull roll i Gatt-förhandlingarna hösten 1988.

1990 genomdrevs jordbruksreformer som skulle öppna gränser för livsmedelsimport och minska understödet. Produktion till världsmarknadspriser löd slagorden. Samtliga partier förutom de gröna röstade för förslaget i riksdagen.

”Omställning –90” fick dock en helt annan betydelse ett år senare som redan påbörjade eftergifter och därmed underlättande i förhandlingarna om EES- och EU-inträde.

(Ansökan om EU-medlemskap inlämnades sommaren –91.)

Inom mjölksektorn som är landets dominerande produktionsektor startade kvotsspekulation en kraftig storleksrationalisering och s.k. effektivitetskrav ett par år före EU-inträdet som fortgår.  Svenska kor producerar med marginal den högsta mjölkmängden / ko i EU med bl.a. allt större import av soja och antalet kor/brukningsenhet är bland de högsta i Europa.

Den egna livsmedelsförsörjningen har de senaste tio åren sjunkit drastiskt inom all mjölk och djurproduktion. (Ex: Nötköttsimporten har ökat med drygt 35%. Räknat med ökad import av foder har själförsörjning bytts till halv försörjningsgrad.) Producentpriser på alla produkter inklusive skog (med undantag av spannmål) har sjunkit till 1980 års nivå eller lägre. Skog har alltid betytt stor del av der nationella jordbrukets nettointäkter.

Antalet mjölkbönder har sjunkit med mer än hälften under senaste tio åren. (Antalet mjölkgårdar med nästan hälften sedan EU-inträdet.)

Statistiken är inte unik men skiljer sig till en del genom tidigare nationella storleksrationaliseringar och kraftig avfolkning av landsbygd i glest befolkade delar särskilt i ”Norrland”. (Region nästan lika stor som Norge eller Finland och i höjd med grannländerna.) Struktur och system inom jordbruksektorn och förädlingsindustrin blir svårt att driva vidare i regioner stora som länder på kontinenten när avfolkning blir för kraftig. (Se EU-kommissionens ”Nordic Impact Study” som 1993 förutsåg denna avvecklig i alla de tre nordiska ländernas jordbruk norr om Stockholm, Oslo och Helsingfors.)

De nordiska ansökarländerna har valt sina egna vägar att bemästra eller skynda på avvecklingen av jordbruk och andra naturbruksnäringar.

Det samarbete som vi NOrdBruksbönder hade med Norsk Bonde og Småbrukarlag har betydde mycket för vår del i folkomröstningskampanjen då och vårt arbete under ny överstatligt EU-organ genom att förmedla kontakt med CPE och Via Campesina.

 

 

EMU:s två första steg är genom riksdagsbeslut införda i svensk lagstiftning.

 

Kapitalliberaliseringsdirektivet, det första steget antogs enhälligt 1992. Detta innebar emellertid inte bara öppna gränser gentemot EU för spekulation av naturresurskällor. För att ”visa sig bäst i klassen” antogs utan debatt att också att öppna gränserna för handel med jord, skog, vattenkraft, malmfyndigheter, m.m. med hänvisning till OECD:s rekommendationer om fri handel av fast kapital – senare kallad MAI-avtalet. Jordbruksorganisationerna ställde sig bakom besluten, då de enbart såg förslagen som inrikespolitiska och fördelarna med lättnader i förvärvsprövningarna utan att se sambandet med den internationell politik.

 

Spekulatörer på skog har köpt stora områden och kalavverkat. Genom samtidig liberalisering av kraven på skötsel och återplantering har oseriösa producenter tillsammans med den svenskmultinationella pappers- och virkesindustrin medverkat till prissänkningar och total utslagning av den traditionellt vanligaste kombinationsverksamheten inom jordbrukssektorn jord-skog. Därmed är generellt upp mot hälften av den traditionella jordbrukssektorns nettointäkter beskurna.

Som en bieffekt dras jordbruket vanligtvis med i spekulation på skogsmark (en och samma fastighet). Detta driver på jordbruksnedläggningen då spekulationsvärdet på fastigheter drivs upp över produktionsvärdet.

Principen känns igen från andra delar av världen men produkt, sektor och detaljer skiljer.

 

Vattenkraftsutförsäljningen påverkar jordbruket genom mer än fördubblade priser p.g.a. av  bl.a. utförsäljningen av anläggningar och avregleringen av distributionen.

 

Konflikter med den internationella gruvindustrins intrång på jord- och skogsbruksmark har ökat. Förståelsen att problemen egentligen ligger i internationella direktiv saknas dock.

 

 

Det andra EMU-steget med krav på stabilitet och konvergens antogs av riksdagen i mitten på nittiotalet.

Detta innebar några senare en Tachersk nedmontering av välfärdstaten genom nedskärningar av offentlig sektor. Sådana reformer slår hårt mot perifera områden (sett utifrån storstadsperspektiv) då nedskärningar i infrastruktur och service på landsbygd bidrar till avfolkning.

 

Skulle Sverige rösta för att anta EMU:s tredje steg att överföra ränte- och valuta-politik till en EU-riksbank kommer Sverige att placeras på den EU-politiska och ekonomiska kartan som om det vore ett ”Norrland”.

Landets förhållandevis glesa befolkning och enorma naturresursrikedomar gör att ett genomfört trestegs-EMU tvingar oss att anpassa oss till konjunkturer och krav på en befolkningstät och penningstark kontinent.

Likheterna med regionala ojämlikheter och jordbruksnedläggning i det svenska valutaområdet med en liknade liberalistisk politik på EMU-nivå förskräcker.

Kombinationen att förlora kontroll och förvaltning av jordbruk och naturresurser, krav på strama tyglar för offentlig sektor och dessutom tvingas ställa in vår termostat efter tyskt budgetunderskott eller kontinentala överhettningar är identiska med erfarenheterna från bl.a. 60-talet och andra mycket kraftiga avfolkningsperioder.

Polska politiker krävde i EU-anslutningsförhandlingarna 18 års undantag från kapitalliberaliseringskravet på jordbruksfastigheter. – De fick 12 år.

 

 

CAP (Common Agriculture Policy) har påverkat Sveriges olika regioner på olika vis.

 Norra Sverige blev förlorare. Deras Norrlandsbidrag byttes mot ett ekonomiskt stöd jämförbart med tidigare men med mycket sämre villkor i övrigt. De tidigare generella stödformerna utbyttes mot stöd per djur och areal men också totalitärt och anonymt kontrollsystem. Detta i kombination med Sveriges egna påhittade juridiskt stränga Cross Compliance ifråga om miljö och djurhållning har starkt bidragit till nedläggningarna.

Likaså har bidragsystemet med kontraktskrav på fem år och i vissa fall avsaknad av produktionskrav inneburit i kombination med arrendebruk en mycket otrygg situation. Nyckfulla uppsägningar av arrenden har inneburit för bönder återbetalningskrav av tidigare års kompensation för låga producentpriser. Vanligtvis är 50 –90 % av en bondes brukningsareal i Norrland sidoarrenden. Nationella periodiska s.k. kapitalliberaliseringar i kombination med låga råvarupriser och överhettade storstadsområden är en direkt orsak till delvis landless farmers in the north in a welthy country.

Trots införda bidrag i söder har jordbruksnedläggningen också varit omfattande där. Särskilt i skogsbygder.

 

 

Till en början som federala EU-bönder lurades många i söder att tro att de bytt till ett något mer bondevänligt samhällssystem jämfört med ”Omställning 90”. Låga priser har därefter inneburit slut på tro och försök att hålla sig kvar som bidragstagare, eventuellt kombinerat som producent eller avveckla.

Detta gäller alla sektorer förutom spannmål.

En tredje väg har gjort att produktion på mjölk inte minskat dramatiskt som t.ex. inhemskt gris- och nötkött är att mjölkproduktionsenheterna investerat kraftigt i mycket stora anläggningar med hundratals kor och därmed minskat antalet anställda samtidigt som importkonkurrensen inte varit lika hård som i andra sektorer.

Denna överlevnadsstrategi har dock ofta varit alltför chansartad då det krävs produktionskapacitet på 10 000 kg mjölk/ko med hjälp av sojafoder och hög mekaniseringsgrad.

De som nu sitter med bortåt 10 miljoner i investeringsskulder känner, efter publicerad halvlek - CAP, sina satsningar som en sämre spekulation istället för en tryggad produktion.

Den svenske bonden är idag i det närmaste i snitt en åldring.

För att bibehålla en matsuveränitet och minska vårt beroende av att föda oss på bekostnad av andra människors livsmedelskällor borde vi allmänt arbeta för att föryngring i bondekåren. Men naturbrukare är ytterst tveksamma att idag rekommendera och entusiasmera enskilt unga att ta vid.

 

 

Ska svenskt jordbruk (förutom spannmål), fiske, renskötsel, trädgårdsnäringar räddas och skogsbruk återuppstå ryms det inte inom de ramar som EU erbjuder. Än mindre med de framtidsutsikter som bidragsystem som annonseras i kombination med nuvarande handels- och konkurrensregler och kapitalliberaliseringar.

Istället för ett EMU och CAP reform behöver svenskt jordbruk tryggare långsiktighet för att uppnå ett hållbart brukande genom reformer som reglerar marknaden efter vårt beroende av biosfärens årliga produktionsförmåga och varje nations rätt till folkförsörjning.

 

Styrelsen NOrdBruk / Gällö 20030210