Ligghallen är en företeelse i "den svensk djurskyddsmodellen" som har ställt till mycket lidande och stora kostnader för svenska djurhållare och t.o.m. förorsakat ett eller annat felaktigt domslut, som väl i vissa fall skulle kunna klassas som rena "justitiemorden". Fallet Erik Nilsson i Dalsland är ett sådant ligghallsfall som kunde slutat i ett sådant "mord" om inte bonden och sakföraren Guy Allan Svensson anlitats som Erik Nilssons försvarare.

Den då 75 årige bonden Erik Nilsson hade 2002 slutat med egen djurhållning, men skördade alltjämt hö på sin gård i Dalsland. Sommaren 2002 annonserade en norrman om bete och vinterhållning för ett trettiotal islandshästar. Erik N läste annonsen och åtog sig uppdraget att hålla dessa hästar på bete och foder det kommande året. För hästar av det slag, det här gällde, fanns det ett undantag från ligghallsbestämmelserna. Alltså lät Erik, när vintern kom, i samråd med ägaren, hästarna gå kvar i frihet under mycket goda förhållande på ett område med omgivande granskog.

En ny lag om ligghall för hästar var dock på gång, och den skulle träda i kraft den 17 februari 2003, efter notifiering hos Europeiska kommissionen hösten 2002. Och de hästar som gick ute vintern 2002/2003 utan ligghall hade dispens för detta resten av år 2003. Detta kände Erik Nilsson till, men för att vara helgarderad hade han ändå bestämt sig för att ta hem hästarna med tillgång till ligghall i god tid före den 17 februari 2003, för säkerhets skull. Trots vad lagen sa, så blev han i början av januari 2003 anmäld för att hästarna saknade ligghall. Och det var inte vem som helst som anmälde honom, det var en person som sedermera fick jobbet som enhetschef och biträdande GD på Djurskyddsmyndigheten.

Det kommunala djurskyddet hade inte klagat (den kommunala djurskyddsinspektören var inte inblandad). "Enhetschefen" hade tidigare varit distriktsveterinär i området så han kände väl till terrängen, så att säga. Och självklart även vilka han råkat i konflikt med under sin tid som distriktsveterinär. Han for alltså (då i början av 2003, som biträdande länsveterinär), utan att det kommunala djurskyddet kallat på honom, själv till platsen och polisanmälde sedan Erik N. för att hästarna saknade ligghall.

I september 2005 kom målet upp i Vänersborgs tingsrätt och till sin försvarare hade Erik N valt Guy Allan Svensson. Målet var mycket enkelt, emedan det inte var något mål alls eftersom det saknades lagligt underlag för att åtala och det borde rimligen anmälaren (med sin position) känt till. Därför hade inte Guy Allan S. förberett annat än att omedelbart vid inledningen av förhandlingen hänvisa till Artikel 7 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (som sedan 1995 är svensk grundlag), som säger: "Inget straff utan lag". Således omöjligt att åtala - åtminstone omöjligt i en rättsstat!

Men detta godtog inte rätten - en vanlig bondes (sakförarens) ord mot en tjänsteman som hade djurskydd och djurskyddslag som sin specialitet!! Tjänstemannen måste naturligtvis ha rätt tänkte väl lagmannen, varefter fallet tröskades igenom med den ena oväsentligheten staplad på den andra. det fanns ju nämligen ingenting att diskutera - "Inget straff utan lag" - det var allt som fanns att säga!

Till saken hör att Erik N aldrig någonsin tidigare i sitt då 77-åriga liv varit åtalad, varför han inte hade turerna i en tingsrätt klara för sig, varför han inledningsvis ville vara hjälpsam när norrmannen förhördes och inte riktigt mindes alla detaljer hur det varit. Erik N blev då bryskt tillrättavisad av lagmannen, så bryskt uppläxad blev Erik N att lagmannen först lät stänga av bandspelaren för att den skarpa tillrättavisningen inte skulle registreras.

Först i slutpläderingen fick Guy Allan Svensson möjlighet att påvisa för domstolen att den tröskat igenom ett åtal där det saknades lag för att över huvud taget åtala. Men en del intressanta saker kom i alla fall fram, särskilt i enhetschefens, vid Djurskyddsmyndigheten, vittnesmål. En ny vokabulär som de flesta bönder inte känner till, bl.a. heter det inte längre att man strör med halm i en ligghall utan numera kallas det på nysvenska för att "polstra", bara som exempel. Hör själva vad som i övrigt sades i tingshuset i Vänersborg i september 2005.