Två medlemmar i
NOrdBruk, - medlem i den europeiska
småbondeföreningen CPEoch den
världsomfattande organisationen Via Campesina - har
åkt som svenskaNGO representanter till de
pågående WTO förhandlingarna i
Hongkong.
Besvikelse bland
småbrukare efter WTO:s
ministermöte
Det är storjordbruket
och de multinationella livsmedelsbolagen som är
vinnarna. Efter det definitiva beslutet att minska alla
stödformer ter sig framtiden även i Sverige mycket
osäker.
Ministrar och
representanter från 149 länder skrev under
slutdeklarationen efter en veckas hårdmangling
på mötet i Hongkong. De sista tre dagarna
pågick förhandlingarna dag och natt.
Toppmötet skedde i ett
för allmänheten helt avspärrat
konventområde. Utanför samlades ett par tusen
småbönder från framför allt Korea och
gästarbetare från Indonesien. De demonstrerade
mot vad de ansåg vara en odemokratisk process som
hotade deras livsuppehälle med arbetslöshet och
dåligt betalda ersättningsarbeten som
följd.
Ministerdeklarationen
Det såg länge ut
som att ministermötet åter skulle sluta i fiasko
precis som i Cancún för två år
sedan. Så fastlåsta var positionerna. När
alla länder ändå till slut kunde enas kring
en slutdeklaration, var innehållet tämligen
modest.
ð I-ländernas
exportsubsidier för jordbruksprodukter ska avvecklas
före 2013. Utvecklingsländerna har varit mycket
kritiska mot dem, eftersom de påverkat deras inhemska
jordbruk mycket negativt.
ð Enighet om ökad
marknadstillgång för industrivaror. De fattigaste
WTO-länderna får tullfri tillgång till
världsmarknaderna men bara för 97 procent av sina
industrivaror.
ð Bomull får
specialbehandling. Slutförklaringen öppnar
för att ta bort exportsubventionerna för
bomullsindustrin med början under 2006.
ð Tjänstehandeln
(Gats) kommer att bli mycket friare än tidigare.
Tjänstesektorn i u-länderna kommer i högre
grad än tidigare att öppnas för
utländska bolag. Förhandlingarna ska också
bli bindande, vilket u-länderna varit motståndare
till.
ð Datum för ett
förslag till avtal sattes till den 30 april 2006.
Förhandlingarna ska fortsätta över sommaren
och avslutas med ett nytt ministermöte för att
få ihop en slutlig överenskommelse.
Kritiska
invändningar
Kritiken mot
slutdeklarationen var massiv redan innan den ens var
undertecknad. Det var ett kompromissförlag, som
uppenbarligen kommit till för att inte mötet
skulle sluta i ett nytt misslyckande. Den viktigaste
överenskommelsen gällde tidtabellen för
när exportsubsidierna ska bort. Det var inte ett
särskilt omvälvande beslut, eftersom ett
principiellt medgivande har varit klart. I-länderna har
dock använt det som ett påtryckningsmedel
för att få marknadstillgång för sina
industrivaror och tjänster, vilket de nu alltså
har lyckats med.
Enligt många kritiker
gav slutförklaringen egentligen väldigt lite till
de fattigaste länderna inom områdena jordbruk och
industrivaror (NAMA), där också fiske
ingår. Ändå skulle förhandlingarna
söka lösningar som skulle motverka fattigdom och
gynna utveckling. Paradoxalt nog har motståndet varit
väldigt stort från just u-länderna. Det som
räddade förhandlingarna blev mellanstora
u-länder såsom Brasilien och Indien, som hade
mest att tjäna på en
överenskommelse.
Varor på
undantag
Även kritik riktades
mot att de fattigaste länderna inte heller fick de 99,9
procent tullfrihet för sina industrivaror, vilket de
hade utgått ifrån, utan bara 97 procent. USA och
Japan lyckades undanta vissa produkter som textil, socker
och ris, vilka de beskrev som sensitiva produkter.
Slutförklaringen gör att i-världen kan
blockera en stor del av u-ländernas
marknadstillgång, eftersom de har så få
varor att exportera och inte kan kompensera bortfallet med
andra varor.
Även skrivningarna
kring bomull urvattnades kraftigt till nackdel för de
västafrikanska länderna. De fick bara löften
om att USA:s exportsubventioner skulle bort med början
under 2006. USA:s internstöd till bomullsodlarna
är fortfarande många gånger
större.
U-länderna lyckades
heller inte förhindra överenskommelsen om
tjänstehandeln (Gats). Slutförklaring om ökad
marknadstillgång beskrevs som en framgång, men
kritiker bedömde det som ett nederlag för de
fattigaste länderna. Där låg också det
största trycket mot u-länderna. Inom EU utgör
till exempel tjänstesektorn 75 procent av
bruttonationalprodukten, vilket gör att det finns en
stor marknadspotential för export.
Slutförklaringen öppnar nu u-länderna
för de rika ländernas marknadstillgång,
vilket många u-länder öppet gått emot.
Trots det har de ändå till slut givit
efter.
Flera uttrycker
farhågor för att de fortsatta
förhandlingarna kan komma att gälla
samhälleliga nyttigheter som telekommunikation,
elektricitet, vattenförsörjning, utbildning och
sjukvård. Kritikerna befarar att privatisering av
tjänsterna och konkurrens från multinationella
tjänsteföretag kan leda till snedvridning av
marknaden och därmed till ödesdigra
försämringar av levnadsvillkoren för de allra
fattigaste. Problemet för u-länderna har
komplicerats av att de själva varit splittrade i
frågan. Indien anses till exempel ha mycket att vinna
på en öppen tjänstehandel och har
därför ivrat för Gats.
Sverige ledande i
liberaliseringen
Inom den svenska regeringen
anser man att överenskommelsen om slutdatum för
exportsubventionerna var den viktigaste händelsen.
Sverige har varit ledande inom EU ifråga om
liberalisering på jordbruksområdet till skillnad
från länder som Frankrike.
EU var satt under
hård press och var väldigt nära att blockera
jordbruksavtalet, när Brasilien krävde att
exportsubventionerna skulle bort redan 2010. Det blev inte
så, men erfarenheterna från Hongkong har i alla
fall visat att u-länderna lyckats organisera sig mer
och mer och hålla ihop.
Rykten har gått om
att även några u-länder varit på
vägg att dra sig ur förhandlingarna men
avstått på grund av det ansvar det skulle
inneburit. Två länder, Venezuela och Kuba, gick i
alla fall så långt som till att åtminstone
reservera sig mot slutskrivningen.
Ohållbar
jordbruksmodell
Den tydligaste kritiken mot
förhandlingarna i Hongkong kom från den globala
småbondeorganisationen Via Campesina. Den hade
mobiliserat medlemmar från hela världen för
att visa sitt missnöje i flera uppmärksammade
gatudemonstrationer. Via Campesina representerar cirka 200
miljoner småbrukare. Från Europa kom ett
tjugotal. N av dem som var på plats var Hans
Röös från Västergötland och
NOrdBruk.
- Om man vill ha ett
långsiktigt hållbart jordbruk kommer inte WTO:s
modell att fungera eftersom den är så
energikrävande, säger han. Den modellen är
bara framgångsrik nu när energikostnaderna
är så låga. Det ger billiga transporter och
det gynnar den globala livsmedelshandeln med långa
transportvägar. Hans Röös påpekar att
oljan kommer att ta slut, och då måste an
återgå till det jordbruk som fanns förr.
Under tiden har man förlorat beredskapen och
förstört infrastrukturen.
Fler
hobbyjordbruk
Beslutet att avveckla EU:s
exportsubventioner till 2013 kom inte en dag för tidigt
och borde redan varit genomfört, menar Hans
Röös. I förlängningen står
även skyddstullar och andra stöd på spel,
och i det perspektivet ter sig framtiden för jordbruket
inte särskilt ljus. I sin nuvarande utformning gynnar
stöden knappast det småskaliga jordbruket,
så stödformerna borde haft en annan
fördelningsprofil.
Han tror att det kommer att
märkas när man tar bort skyddstullarna på
kött. Köttproduktionen går redan på
knäna, så vid en halvering av priset, kommer det
inte att gå längre. Hans Röös tror
också att WTO-överenskommelsen definitivt kommer
att påskynda utvecklingen i Sverige mot att att fler
måste betrakta sina jordbruk som rena hobbyjordbruk.
Bönderna överlever genom att även arbeta med
något annat utöver jordbruket. Hans eget jordbruk
går runt bara för att han får
miljöbidrag från EU.
- Men det ger ju ingenting
över. Jag skulle lika gärna kunna lägga ner
det, säger han.
Jordbruket ut ur
WTO
Den globala
småbrukarorganisationen Via Campesina ser bara
nackdelar med ren frihandel av jordbruksprodukter. Man
kräver därför kompromisslöst att
jordbruket ska ut ur WTO. Länge låg också
jordbruket utanför och var undantaget från det
internationella handelsregelverket.
Via Campesinas
hållning är att alla länder har behov av
tullmurar för att beskydda och utveckla det egna
landets jordbruk och förhindra gigantiska
migrationsströmmar, arbetslöshet och social
utslagning. Man kallar det för
livsmedelssuveränitet. Hela 90 procent av all
livsmedelsproduktion i världen går till
hemmamarknaden, så det skulle därför kunna
lämnas utanför WTO, anser de.
En ministerdeklaration som
kommer att innebära stora nedskärningar av det
interna produktionsstödet, riskerar därmed att
drabba småjordbruket i såväl i-länder
som u-länder. Det kommer inte att hjälpa fattiga
människor, säger man inom Via Campesina, eftersom
importen i så fall kommer att ske från
etablerade livsmedelskedjor. Det kommer framför allt
att gynna industrijordbruket och multinationella
livsmedelsjättar men samtidigt slå ut det nyttiga
småskaliga familjejordbruket.
- En mycket dålig
överenskommelse, var kommentaren från den
kände franske globaliseringsmotståndaren
José Bové.
I Hongkong representerade
han Via Campesina. Han menar att slutdeklarationen är
rent bedrägeri både mot de fattiga länderna
och småbrukarna i i-länderna. Det finns så
många motsättningar bakom överenskommelsen
att det kommer att bli omöjligt att få ut
någonting av den, tror han. Han pekar på att
liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter redan
lett till en våg av självmord bland indiska och
koreanska bönder efter att de drabbats av konkurrensen
från den globala livsmedelsindustrin.
Rennäringen
hotas
Sametinget i Norge har
slagit larm om att det samiska jordbruket i Nordnorge
riskerar att helt slås ut om produktionsstödet
på grund av WTO-deklarationen måste skäras
ner.
Även rennäringen
kommer med all sannolikhet att drabbas genom att
köttpriserna generellt kommer att sjunka. I
stället öppnar sig en konkurrerande marknad
för import av hjortkött från Polen och Nya
Zeeland, och det riskerar att försämra
lönsamheten avsevärt. Vem vill då köpa
dyrt renkött, när det finns billigare av annat
slag? Det hotar hela den samiska kulturen.
Utvecklingen inom
rennäringen kommer därmed ytterligare att
påskyndas mot en slags hobbyrennäring,
motsvarande den mot hobbyjordbruket. Då kommer
renskötarna att se det mer fördelaktigt att
på dagarna ha vanliga jobb och på kvällarna
sköta renarna. Samma kritik mot politikerna för
att de har övergivit jordbruket i WTO kan därmed
också sägas ifråga om de samiska
näringarna.
Allvarliga
demokratifrågor
Förhandlingarna i
Hongkong har väckt allvarliga
frågeställningar om hur demokratin fungerar i
WTO-sammanhang och hur djupt förankrad
överenskommelsen egentligen är i folks medvetande.
Vem har gett mandat åt förhandlarna att
avgöra människors öden i dessa viktiga
frågor? Det var på grund av det stora
demokratiunderskottet som protesterna i Hongkong blev
så starka, speciellt från koreanernas sida. De
fruktar att WTO ska driva dem från hem och
gård.
Världen står
inför en strukturomvandling, vars storlek ingen varit
med om tidigare. Det handlar om hundratals miljoner
lantarbetare som på grund av nya handelsregler
riskerar att inte längre kunna försörja sig
själva. I stället kan de bli drivna på flykt
av hotande massarbetslöshet. Alternativet är
ovärdiga eller dåligt betalda lönearbeten i
okontrollerat växande befolkningsgetton.
Marknad utan
ansvar
Demokratiproblemet ligger i
att politikerna dragit sig undan sitt ansvar genom att
överlåta beslut i avgörande frågor som
berör livsstil och livskvalitet till en
marknadsanpassad förhandlingsmaskin som
WTO.
- Staten har en tendens att
överlämna initiativet till de transnationella
företagen i sociala och fackliga frågor som till
exempel barnarbete. Men vi vet ju att företagen
struntar i de frågorna, fortsätter Hans
Röös i sin kritik mot WTO-systemet.
Under WTO-mötet gjorde
Sverige stor affär av att fler och fler företag
integrerar sociala, fackliga och miljömassiga
ansvarsfrågor liksom mänskliga rättigheter i
sin affärsverksamhet.
- Men det fungerar inte.
Det är bara en liten klick människor som
sätter sig in i dessa frågor och sätter
tryck på företagen, säger Hans
Röös.
Text och foto Gustaf
Jillker
|