CAP - reformens inverkan på EU och utvecklingsländerna

av Jacques Berthelot

17-07-2003

Översättning: Hans Röös

I - Inverkan inom EU

Jag kommer först att analysera hur CAP påverkar bönderna och sedan hur den påverkar andra intressenter: skattebetalare, konsumenter, miljöförkämpar, livsmedelssäkerheten (Food Safety), djurskyddet, livsmedelsindustrin.

A - Reformens inverkan på bönderna

Reformen kommer att öka takten i utslagningen av mindre jordbruk och medföra en storleksrationalisering och en koncentration av jordbruket i stora enheter, detta av flera orsaker:

1°) Eftersom prisfallet på jordbruksprodukter kommer att fortsätta, både vad gäller världsmarknadspriserna och priserna inom EU

Världsmarknadspriserna kommer att fortsätta att sjunka därför att:

1) New Farm Bill stöder USA:s bönder att producera ännu mer eftersom de har ett golv för lägsta pris som är högre än världsmarknadspriset för spannmål, oljeväxter och bomull.

2) USA har sedan 1996 avskaffat alla medel för att styra (förvalta) produktionen: träda, offentligt kreditstöd och stöd till lagerreserver hos bönderna på gården.

Priserna inom EU kommer att sjunka därför att reformen beslutat om:

1) en kraftig sänkning av interventionspriserna på ris, smör och mjölkpulver.

3) en ökning av mjölkkvoterna och en halvering av den månatliga säsongsuppräkningen av interventionspriserna på spannmål.

4) Priserna kommer att minska kraftigt också p.g.a. att EU i WTO-förhandlingarna har föreslagit att tullarna på jordbruksprodukter ska minskas med 36% till slutet av Doha-rundan - vilket troligen kommer att bli det minsta då andra WTO-medlemmar krävt sänkningar på 40% till 60% och då ju EU förhandlar om helt fri handel med jordbruksprodukter med Mercosur-gruppen, vars priser ligger långt under EU:s priser på spannmål, socker, kött och mejeriprodukter.

4) Den ökande konkurrensen från Ukraina, Ryssland och ansökarländerna kommer att sänka prisern i EU, särskilt på spannmål.

5) Den förutsägbara ambitionen att hålla uppe värdet på euron gentemot dollarn kommer att öka importen och minska importen.

Mot den bakgrunden kommer en tillåten 10-procentig träda av åkermark att vara till liten hjälp för att motverka prisfallet eftersom det är en fixerad procentsiffra (låt var att i undantagsfall kan göras avsteg från detta). Detta kommer att få till följd nedläggning av jordar med lägre produktivitet

2°) Reform kommer att accelerera utslagningen av småjordbruk eftersom frikopplingen ökar prissvängningarna från år till år,

i cykler med överproduktion och sänkta priser följt av en bristsituation med åter höjda priser. Om en stor gård med ett stort frikopplat gårdsstöd kan klara sig igenom en period av låga priser, kommer det inte att vara lika lätt för en liten gård med ett litet eller inget gårdsstöd alls.

3°) Små gårdar kommer också av flera orsaker att skadas av höjda markpriser

- Behovet av att utöka gårdens areal efter gårdsstödet genomförande, eftersom stödet beror på antalet odlade hektar liksom tillåtelsen att överföra stödrättigheterna med jordbruksmarken kommer att öka markpriserna och försvåra för unga bönder att starta upp en verksamhet.

- Avgiften för arrenderad mark som uppbär gårdsstöd kommer också att öka avsevärt, precis som varit fallet med gårdar med mjölkkvot eller mer generella direktstöd, så även i medlemsländer som Frankrike där fri handel med mjölkkvoten inte är tillåten, men där den nye arrendatorn måste betala en slant under bordet (ofta till den tidigare arrendatorn) för att komma åt kvoten.

- Jordägare kommer att bli mer ovilliga att arrendera ut jorden , precis som i USA efter Fair Act 1996, vilket också ger ett tryck på prishöjningar.

- Kort sagt gårdsstöden kommer, att kapitaliseras i höjda markpriser

- Värst av allt är artikel 49 i Kommissions förslag till Rådsförordning från januari 2003, som säger att "rättigheter ska få överföras genom försäljning med eller utan mark", vilket innebär att det frikopplade stödet slutligen kan bli en säkerhet som man kan idka "fri handel" med.

4°) I detta läge med lägre priser, kommer även de stora gårdarna, vilka åtnjuter en stadig inkomst från det frikopplade stödet, baserat på genomsnittet av de direktstöd de erhöll från 2000 till 2002 , att få se sina inkomster att snabbt minska.

- Än mer så eftersom reformen förutsätter en planerad minskning av direktstöden om produktionskostnaderna fortsätter att öka.

- Därtill kan ytterligare nedskärningar komma att göras om så skulle bli nödvändigt (något som är så gott som säkert att så kommer att ske) för att se till att CAP-utgifterna inte går igenom taket.

5°) Frikopplingen kommer inte att leda till en mer marknadsorienterad CAP

- När gårdsstödet utbetalas utan krav på produktion, till största delen handlar det om spannmål (för medlemsstater som accepetrar en 100-procentig frikoppling, vilket troligen kommer att bli merparten sedan även de franska spannmålsodlarna är inne på att godta detta), menar Kommissionen att detta kommer att ge odlarna möjlighet att välja en produktion som bättre svarar mot marknadssignalerna, till exempel p.g.a. priset, eller att inte producera någonting alls

- Om det skulle vara sant för bönder med ett stort gårdsstöd, skulle det å andra sidan, för dem som inte fick något direktstöd alls under 2000-02, vara omöjligt att odla spannmål, oljeväxter, baljväxter nötkött eller fläsk eftersom deras avsalupriser kommer att ligga långt under produktionskostnad redan p.g.a. 1992 års CAP-reform.. Till exempel får EU:s bönder cirka 90 öre per kilo för vete, vilket ligger mycket nära världsmarknadspriset, medan produktionskostnaden ligger kring 145 öre per kilo i Frankrike (troligen det mest konkurrenskraftiga landet i EU när det gäller veteodling)

- Många bland dem som i dag odlar spannmål eller föder upp nötkreatur kommer att upphöra att producera till priser under produktionskostnad, särskilt i mindre gynnade områden, om de nu hittar någon annan produktion som är mer lönsam. Vissa bönder med en skapligt frikopplat stöd kommer att överväga att skaffa sig ett helt nytt jobb och bara stoppa det årliga stödetr i fickan!

- Hervé Gaymard's ursprungliga krav på att bibehålla en viss minimikoppling till produktionen var därför riktigt, men de slutliga proportionerna är felaktiga - särskilt för många grödor - om man vill undvika en avveckling av landsbygden i stora områden.

- Uppenbarligen har reformen mottagits positivt i UK, även av NFU's ordförande (LRF), Sir Ben Gill, som sa:: "Jag känner mig glad för att andra europeiska bönder också har förstått fördelarna med total frikoppling, något deras ministrar däremot inte tycks uppskatta …Kompromissen ger andra länder möjligheten att behålla en viss koppling till produktionen, åtminstone delvis. Vi kommer att begära att vår regering genomför frikopplingen fullt ut i England" (Financial Times, 28 June 2003).

B - Reformens inverkan på andra intressenter

1°) Inverkan på skattebetalarna

- Genom det förväntade prisfallet på jordbruksprodukter befinner sig EU i samma situation som USA när de konfronterades med omöjligheten för bönderna att klara sina inkomster med de låsta f.d. direktstöden och därför tvingats att fyrdubbla direktstöden från 1996 till 2000 och varit tvungna att legalisera än mer höjda stöd för de närmaste 10 åren i sin Farm Bill 2002.

- Därför:

- trots Europeiska rådets starka föresats att stabilisera jordbruksutgifterna fram till 2013 i EU-25 på samma nivå som fastlagts för EU-15 fram till 2006 (plus en högsta tillåten årlig ökning på 1 % för inflationskompensation),

- trots ambitionen att hålla en finansiell disciplin som försäkrar att inte budgeten överskrids under åren fram till 2013 ,

- när vi vet att denna fastlagda budget måste kunna betala nya direkta stöd för att kompensera för sänkningen av interventionspriserna på ris, smör och mjölkpulver,

- Ett kan vi vara säkra på och det är att EU:s bönder i sin kamp för överlevnad kommer att sätta hård press på staten och samhället för att få tilläggsersättningar ur skattemedel

- Det sagda är än mer förutsägbart med tanke på att hårdare regler vad gäller miljö, livsmedelssäkerhet och djurskydd, inte kommer att ge samma möjligheter till produktivitetsökning som tidigare för att kunna balansera lägre priser med.

- Därför kommer denna eviga spricka snabbt att bli politiskt ohållbar vid en total frikoppling av stöden, särskilt vad gäller stöden till COP (cereals, oilseeds and pulses), också vid en begränsad frikoppling och det kommer att bli i högsta grad godkänt att från de medborgares sida som är arbetslösa eller erhåller socialbidrag att protestera mot vissa andra medborgare får stödbelopp som i många fall är tio gånger större än vad de själva erhåller, trots att de inte gör någon motprestation i form av att producera någonting.

- Faktum är att det är Kommissionens dolda avsikt att helt avskaffa progressiva stöd till jordbruket, allt enligt ekonomen vad Alan Buckwell's lovat, jordbruksekonomen vars rapport, beställd av Kommissionen, som har varit inspirationskälla för 2000. Enligt Alan Buckwell skall direktstöden vara "en tillfällig hjälp för att anpassa … att hjälpa bönderna att inse verkligheten, genom att med en chock få dem att förstå att budskapet attt samhället bara är berett att betala marknadspriser för säljbara produkter och resonabla priser för andra tjänster som de tillhandahåller, men absolut ingenting utöver det. Detta budskap måste förklaars och upprepas och tydligt understrykas och att anpassningstiden är begränsad och måste utnyttjas effektivt. Under denna begränsade tid måste de förändra sin produktion och om nädvändigt hela sin livssituation

- En annan rapport som Kommissionen beställt från universitetet i Amsterdam (publicerad i februari 2000) är inne på samma linje och säger att "eftersom jordbruket bara är utsatt för mycket begränsad internationell konkurrens så kommer bara ett fåtal gårdar att överleva på en liberaliserad marknad på längre sikt ….. CAP:s huvudmål bör därför vara att bidra till att kärnan av industrijordbruket i EU, i de bördigaste områdena anpassas till vad konkurrens på världsmarknadens villkor kräver".

2°) Inverkan på konsumenterna

- Konsumenterna är förlorare eftersom större svängningar i priserna på jordbruksprodukter kommer att öka priserna i konsumentledet, Först åstad därför att Revisionsrätten har visat att sänkta priser på spannmål och nötkött har inte slagit igenom i konsumentledet, och kommissionen har själv konstaterat att man inte ska förvänta sig en sänkning av mjölkpriset till konsument som en följd av sänkningen av priset till bönderna.

- Perioder av plötsliga prisuppgångare p.g.a. vikande produktion som följer på låga priser orsakade av överproduktion - kommer att skapa nya högre prisnivåer i konsumentpriserna, vilka nivåer sällan kommer att sjunka när producentpriserna åter sjunker vid nästa överskottssituation.

- Dessutom, genom att lägga mer och mer av finansieringen av matpriserna på skattebetalarna och mindre och mindre på konsumenterna, till exempel genom priser som täcker produktionskostnaderna istället för direktstöd, utom för småbönderna -, är reformen socialt felaktigt omfördelande eftersom de fattigaste delvis finansierar, genom momsen, maten för de rikaste medborgarna.

- Det är trist att behöva konstatera att vissa frihandelsentusiaster bland NGO:s har gått i allians med BEUC (European consumers' organisation, www.beuc.org), som alltid lobbat för lägre priser i primärproduktionen, särskilt genom sämre importskydd utan att bry sig om jordbrukets mångkulturella insats i samhället.

- Sålunda "BEUC har nu fått stöd av Oxfam International, som jobbar med frågor om utveckling i trdje världen, och WWF, the Global Conservation Organisation, i en kampanj för en profound and timely reform av Common Agricultural Policy (CAP). Hållbar miljö, landsbygdsutveckling, matkvalitet och säker mat och rättvis handel i relationen med utvecklingsländerna skall vara målet för en reformerad CAP, och inte bara en biprodukt för att tillfredsställa WTO:s krav. EU saknar en sammanhållen strategi för att uppfylla de åtaganden man gjorde vid ministermötet i Doha förra året, nämligen att fasa ut alla former av exportsubventioner och att göra omfattande neddragningar i interna handelsstörande stöd till bönderna i EU." Misslyckandet med att utveckla en sådan strategi kommer att underminera förväntningarna på att få stopp på exportdumpningen och EU:s löfte om att skapa en utvecklingsrunda för multilaterala samtal i fråga om världshamndeln blir till ett rent hån.. Detta kan äventyra utfallet av WTO Ministerial Conference i Cancun, i September 2003. Konsumenternas intressen måste tas på allvar och det är på tiden att det tas beslut i handelsfrågorna som gynnar utvecklingsländerna och konsumenter i hela världen" (Memorandum från maj 2003, inför Italiens presidentskap).

- Att dessa två frihandelsvänliga NGOs tror sig kunna positivt påverka BEUC att dela deras önskan att bli av med EU:s dumpning av jordbruksprodukter genom en allians mellan Oxfam International (och WWW, som verkar ha litet grepp om jordbrukspolitik) och BEUC är mycket farligt och minskar hoppet om att kunna inta en gemensam ståndpunkt tillsammans med de flesta kontinentala NGO:s som är involverade i lobbying kring jordbrukspolitiken. Olyckligt nog delar Christian Aid (Duncan Green) samma ståndpunkt som frihandlarkonsumenterna när det gäller kortsiktiga prioriteringar och att det gynnar en socialt, miljömässigt och hållbart jordbruk i EU. Det är alltid väldigt riskabelt att göra affärer med Mammon: han kan inte fås att konvertera, men motsatsen förkommer då och då!

- Är Oxfam International, WWF och Christian Aid verkligen medvetna om BEUC:s politiska positioner, sådana som följande?

- Har dessa organisationer verkligen insett att när BEUC pläderar för avskaffande av dumpning av jordbruksprodukter är det för att de identifierar det - liksom Kommissionen gör - som ett problem som enbart berör exportsubventionerna och att dessas avskaffande gör det nödvändigt att ersätta dem med frikopplade direktstöd bundna till reducering av priset till bönderna - BEUC:s uttalade mål -, vilket exportsubventioner inte innebär. BEUC vill inte inse att frikopplade direktstöd har en dumpningseffekt, vilket inte heller Kommissionen medger att de har

- I denna ståndpunkt finner vi deras mest inkonsekventa beteende: medan de slåss för ett avskaffande av exportdumpning, låtsas de som om ett helt frikopplat stöd inte skulle ha några dumpningseffekter. Annars borde de säga att all export av jordbruksprodukter som erhåller frikopplade stöd borde förbjudas.

- De har troligen blivit förförda av BEUC:s påstådda solidaritet med utvecklingsländerna, då BEUC pläderar för att EU ska öppna upp sin marknad för deras jordbruksexport: "De europeiska konsumenterna vill ha större valmöjligheter och ett ökat utbud på vad gäller livsmedel … EU-konsumenternas begränsade valmöjligheter beror på höga importtullar och andra handelshinder … det är ett gemensamt intresse för både konsumenter och utvecklingsländer att göra sig av med orättvisa handelshinder som skadar utvecklingsländerna… Framtidens tillgång på mat för Europas konsumenter kommer att bli säkrare i det långa loppet om vi ökar mångfalden i utbudet än om vi försöker lägga allt i en korg i ett självförsörjningsjordbruk. (November 26, 2002).

- vad ska man då säga om BEUC:s solidaritet med anslutarländerna när de säger: "Vi har en stark känsla av att utvidga det nuvarande systemet med direktstöd till de tio nya anslutarländerna skulle vara ett stort misstag. Maten är redan dyrare i EU15 än nästan någon annanstans i världen (Memorandum inför det grekiska presidentskapet, 30 november 2002). Hur kan Oxfam skriva under på sådan falskhet?

- I ett pressmeddelande från den 19 september 2002 framhåller BEUC sin villighet att ta bort direktstöden som varande "non trade concerns" eller att försöka få bort dem på annat sätt: "vi välkomnar principen att knyta framtida stöd till miljöhänsyn, matsäkerhet och djuromsorg…. Det måste finna regler om tydliga och verifierbara resultat knutna till de nya frikopplade stöden. Om de stöden inte tydligt kan visa på att de uppnår önskade resultat bör de upphöra… I den pågående processen ska målet vara att reducera stöden så mycket som möjligt till förmån för landsbygdsutveckling och andra strukturella åtgärder. Detta är särskilt angeläget med tanke på utvidgningen".

- "Matpriser hålls uppe på konstgjord väg p.g.a. en kombination av marknadsingripanden, gränsskydd, prisstöd och för låg effektivitet som en följd av kvotsystemet. Höga matpriser skadar särskilt låginkomsttagare, eftersom fattiga familjer spenderar större del av sin inkomst på mat. På det sättet medverkar CAP till att försämra jämlikheten bland stadsbefolkningen på sätt som om det vore en regressiv skatt på konsumenterna." (CAP-reformen, 26-11-02). Här ovan har jag tvärtom visat att det är det nuvarande systemet med låga priser till bönderna som tvingar de fattigaste medborgarna att finansiera mat för de rikaste medborgarna, genom momsen.

3°) Inverkan på miljön, matsäkerheten och djuromsorgen

- I skenet av:

- sjunkande priser på jordbruksprodukter,

- kraftigt ökad intern konkurrens inom EU och ökad global dito efter Doha-rundan, med ökade konkurrensstörningar inom EU p.g.a. den à la carte frikoppling som medlemsstaterna tillåts göra, en större koncentration av jordbrukandet,

- en tydlig åternationalisering av CAP,

- är det inte trovärdigt att EU kan förmå bönderna att vara särskilt följsamma mot EU:s önskemål om högre standard i fråga produktionsmetoder vad gäller miljövänlighet, matsäkerhet och djuromsorg.

- Och trots att direktstöden till nötkött och fläsk kommar att fortsatt vara i stort sett kopplade (åtminstone i Frankrike, men inte i UK), och Kommissions val (godkänt av Europeiska parlamentet och Rådet) att inte öka produktionen av oljeväxter och trindsäd, vilket kommer att fortsatt göra intensivuppfödning av djur mer lönsam vilket har varit och fortsatt är det stora problemet i fråga om miljöstörningar, kvaliteten på produkterna och ett hot mot djuromsorgen.

- Och Kommissionens ovilja att skydda produktionen av djurfoder på importnivå beror på tre huvudorsaker:

- det är mycket billigare att importera än att stödja inhemsk produktion,

EU vill inte och känner sig inte tillräckligt politiskt starka för att våga skydda sig mot import av foder särskilt från USA men även från Brasilien och Argentina, i skuggan av förhandlingarna om ett EU-Mercosuravtal om frihandel,

- men framför allt ger foderimporten möjligheter för EU:s industrijordbruk att öka sin konkurrenskraft inte bara ifråga om fågelkött och fläsk utan också vad gäller nökött och mejeriprodukter.

4°) Inverkan på livsmedelsindustrin

Den är reformens enda vinnare.

- Sålunda säger, Jean Martin, ordförande i CIAA (Confederation of the Food and Drink Industries of the EU, www.ciaa.be), "Enligt CIAA innebär den överenskommelse som jordbruksministrarna nådde i förrgår ett stort genombrott för livsmedelsindustrins del. Överenskommelsen förbättrar EU:s position inför WTO-förhandlingarna. Övriga WTO-medlemmar måste nu också ta ett steg framåt mot en möjlig kompromiss. CIAA anser att det manöverutrymme som skapats genom reformen ska användas i Dohas utvecklingsagenda för att uppnå likvärdiga förhållanden för andra WTO-medlemmar. Den överenskommelse som nåddes i förrgår är i linje med EU:s livsmedels- och dryckesindustris långsiktiga mål för att uppnå ett konkurrenskraftigt, effektivt och hållbart jordbruk i Europa …. Frikopplingen som stöds av Rådet är ett avgörande steg framåt för att öppna den europeiska jordbrukssektorn för marknadskrafterna" … (Pressmeddelande 27 juni 2003)

- Den analys som CIAA gjorde av Europeiska kommissionens förslag från januari 2003 och av WTO:s (Harbinson) förslag från mars 2003 hur AoA borde reformeras talar för sig själv och hjälper till att klargöra CIAA:s ståndpunkt: "Angående den europeiska livsmedelsindustrins offensiva intressen, så står sig Uruguay-rundan slätt formula (så som den ser ut) utan nödvändig substansiellt innehåll i öppnandet av en marknad som ger ordentliga tullsänkningar. Under de förutsättningar som hittills formellt föreligger kan vissa länder, under förespeglat nödläge, smita ifrån likvärdiga och jämförbara åtaganden vad gäller marknadstillträde. Harbinsons sätt att angripa problemet ger inte sådana offensiva fördelar för livsmedelsindustrin som vi önskar.

Angående förslaget om exportkonkurrens, anser CIAA att den tänkta neddragningen av exportsubventioner är alltför ambitiös. Så länge där finns skillnader mellan vad industrierna betalar för råvaran på världsmarknaden och på den gemensamma marknaden, så måste exportsubventionerna vara kvar för att kompensera EU:s exportörer för att de ska komma på jämställd fot med övriga världen. Även andra former av exportstöd bör behandlas på liknande sätt och bör finnas med i regelverket" (Pressmeddelande 19 juni 2003).

- Detta är ekon från CIAA:s ordförandes tal till 70 medlemmar av Europeiska parlamentet den 8 oktober 2002: "Vår industri måste tillförsäkra sig en långsiktig tillgång på råvaror. För att förbättra vår konkurrenskraft på världsmarknaden måste råvarupriserna på den gemensamma marknaden anpassas världsmarknadspriset för att vi ska kunna öka andeklen varor som exeporteras

- I ett annat tal, från 19 juni 2003, under ett seminarium organiserat av "From Doha till Cancún - Utmaningar och möjligheter i WTO-förhandlingarna för livsmedelsindustrin" förklarade CIAA:s ordföranade att: "CIAA är angeläget att stödja en reformprocess, vad gäller internationell jordbrukspolitik, som leder till klara regler och en rättvisare spelplan för WTO:s medlemmar och som följer Dohas utvecklingsagenda. Ja, du har läst rätt: CIAA uttrycker klart och tydligt att de har en bestämd uppfattning om hur jordbrukspolitiken ska utformas!

- För att få bekräftat att CIAA:s krav inte är tomma ord så låt oss höra vad en annan av deltagarna på seminariet, Pascal Lamy, sa: "Livsmedelsindustrin har privilegiet att njuta fördelarna från tre olika kommissinärer! Franz Fischler, vad gäller jordbruket, eftersom tullar på bearbetade produkter är jordbrukstullar. Erkki Liikanen, vad gäller industrin efterom dessa produkter också är industriprodukter på vår hemmamarknad. Och från mig eftersom jag har det övergripande ansvaret för internationella handelsfrågor… Och ni är väl medvetna oma att ert inflytande på dessa tre samtalspartner ökar när ni står eniga. Med hänvisning till detta klara besked, vet vi således vart vi som förhandlare ska sikta mot eller hur långt vi inte kan gå. Och ert stöd och era positioner stärker oss. Även om det står klart att industrins önskemål inte alltid kan uppfyllas till 100% i EU:s ställningstaganden…

Vår handel med jordbruksprodukter har ett underskott på 19 miljarde euro, vår handel med industriförädlade livsmedelprodukter har däremot ett överskott på 7 miljarder euro ...

Angående marknadstillträde har jag redan nämnt det, att livsmedelsindustrin är en av våra bärande sektorer exportnivå.. Liksom ni, tror jag att WTO-förhandlingarna ska ge våra produkter möjligheter att dra fördel av tullsänkningarna. Faktum är att jag tänker ta till mig era förslag när vi kommer till att lägga fast prioriteringarna på det här området. Nturligtvis kommer tullneddragningarna även att påverka EU:s marknad och jag är lyhörd för argumentet att resultatet ska bli väl balanserat så att det tillåter EU:s livsmedelsindustri att fortsätta att producera ett mervärde i produkterna… Men det finns också andra sätt att producera mervärden. Det jag bara i förbigående ville nämna är investeringar i främmande länder. En del av er är redan fullt engagerade i detta. Det är något som säkert kan ge stora vinster genom bilaterala avtal som vi kan sluta med ett och annat… Ett tredje sätt, som ni ständigt påminner oss, är att köpa råvarorna till världsmarnadspris. Lösningen är att importera råvarorna och förädla dessa till produkter som kan säljas till höga priser. Som ni ser är marknadstillträde viktigt för era industriers framtid. Inte bara vad gäller exporten utan även vad beträffar importen. Men där finns förstås också en fjärde väg att gå och det är att köpa råvarorna billigt på den gemensamma marknaden. Och där kommer frågan om den nödvändiga reform som behövs för att reducera priserna. Och här kommer vi in på det interna stödet till jordbruket, vilket också diskuteras i WTO. Tack vare en successiv reformering av CAP så har priserna på råvaror från den gemensamma marknaden redan i dag sänkts betydligt, inte minst på vete som idag ligger mycket nära världsmarknadspriset. Vad härvidlag redan åstadkommits har redan satt positiva spår i processindustrin. Vi måste gå vidare i den riktningen. Vi måste också hålla oss till det spåret att vi gör om våra stöd så att de nblir minimalt handelsstörande. Detta är just orsaken till den nya CAP-reformen, och dess betydelse för i WTO-förhandlingarna om interna stöd".

Ingen kommentar !

- Till sist, och tvärt emot NFU säger John Dillon, ordförande i Irish Farmers' Association, som verkar medveten om faran med det nya förslaget: "varning för risken för att jordbruket säljs ut till big business och multinationella livsmedelsjättar i WTO-förhandlingarna. Han sa att det får inte bli fråga om att spela ut jordbruket mot industrin och tjänstesektorn i förhandlingarna. Jordbruket är avgörande för landsbygdens Europa, men det finns en stor risk att EU:s regeringar kommer att prioritera industrin före jordbruket (Financial Times 16 juli 2003).

5°) CAP kommer att bli mer byråkratisk

Den nya CAP kommer att bli mycket komlicerad och byråkratisk beroende på att:

- mängder av varierande tillämpning i olika länder beroende på om de tillämpar total eller partiell frikoppling och med en än mer ökad komplikationsgrad med tanke på ansökarländernas anslutning nästa år,

- beroende på de olika medlemsstaerna

- Beroende på kontroll- och sanktionssystemen som ska tillförsäkra bönderna gårdsstödet eller andra direktstöd som i sin tur ska överensstämma god jordbrukarsed, miljökrav, livsmedelssäkerhet, djuromsorg och "anställningstryggheten" för bönderna.

II Den nya CAP-reformens inverkan på utvecklingsländerna

A - Dumpningssvindeln och farsen med det gröna boxenstödet

- Enligt EU-ministrarnas uttalande: "Med denna reform sänder Rådet en kraftig signal till de europeiska bönderna, de europeiska medborgarna och världen, särskilt till utvecklingsländerna

- Faktum är att den nya CAP kommer att bli ytterligare ett hugg i ryggen på bönderna i Syd. CAP-reformen har verkligen inte blivit ett svar på medborgarnas krav på bättre miljö, livsmedelssäkerhet och djuromsorg även om Kommissionen har lyckats få media att svälja den bilden

- Nej, huvudmålet har varit att skydda jordbrukssubventionerna, genom att en gång för alla frikoppla dessa från krav på neddragningar i WTO och genom att överföra subventionerna till den gröna boxen i AoA. Eftersom idéen om att frikopplade subventioner - inte kopplade till produktpriserna under årets odlingssäsong - inte skulle ha handelsstörande effekter och märk väl inte ha någon effekt på importskydd eller dumpning, är en enorm legaliserad fars vilken en elit av rika länder och internationella institutioner fortfarande försöker låtsas vara trovärdig.

- De flesta förhandlare från utvecklingsländerna och i stort sett alla NGOs från både Nord och Syd har emellertid numera avslöjat bluffen.

- Alla frikopplade stöd, inklusive de som sägs vara garanterat bara grundade på miljöskydd, reducerar böndernas kostnader och förbättrar därmed konkurrenskraften och får följaktligen dumpningseffekter när jordbruksprodukter exporteras.

- Faktum är att frikopplingstricket vilar på en enormt leagliserat svindleri: definitionen på dumpning i artikel 6.1.a i självaste GATT 1947, upprepad i artikel 9.1.b i nuvarande AoA: definieras på följande sätt, inte som en export till ett pris under produktionskostnad, men som en export till ett pris under priset på hemmamarknaden.

- Det förklarar hur och varför CAP har blivit reformerad på det sätt som skett 1992, 1999 och nu senast den 26 juni 2003: genom att steg för steg sänka priset till bonden ned till världsmarknadspris kan EU exportera livsmedelsprodukter utan explicita exportsubventioner, utan illegal dumpning, även om gröna bo - stöd och liknande, med all rätt, pekats ut som mycket orättvisa av bönder utanför EU.

- Den stora bulkexporten av vete och korn från EU har förvisso pågått utan exportsubventioner från juli 2001 till juni 2002, emedan hemmamarknadspriset hade fallit till världsmarknadspris, kring 90 öre kilot (sedan dess har kursen på euron förändrats i förhållande till dollarn så att det nu fordras subventioner på 12 - 15 öre kilot - maj 2003)

- Genom att uttnyttja denna ojusta definitionen av vad dumpning innebär var det nödvändigt att de jordbruksstöd som skulle kompensera skillnaden mellan produktionskostnaden i EU och det pris agroindustrin behövde hålla för att kunna exportera undgick de obligatoriska neddragningar som WTO-reglerna krävde.

- Det är alltså tricket med AoA, huvudsakligen framförhandlat mellan EU och USA och pådyvlat utvecklingsländerna med budskapet att importskydd är den värsta formen av regleringar tätt följd av exportsubventioner (och i fallet med exportsubventioner stämmer det, de får verkligen katastrofala följder), samtidigt som det påstås att frikopplade stöd inte skulle vara handelsstörande alls.

- Ett bevis för att frikopplade stöd inte förändrar någonting över huvud taget för franska spannmålsodlare får man i det uttalande som gick att läsa i Le Monde den 28 juni 2003: that "reformen ändrar inte någonting för spannmålsodlarna, det vill säga veteproducenterna, eftersom inga sänkningar av priset på spannmål skett".

- Som Frantz Fischler högt och självbelåtet sa den 26 juni efter att Rådet godtagit reformen: "Vår nya politik är handelsvänlig. Vi säger nu adjö till det gamla subventionssytemet vilket allvarligt störde internationell handel och skadade utvecklingsländerna. En helt felaktig slutsats

B - Det kan låta paradoxalt, men importskydd är faktiskt, i alla länder, det minst protektionistiska sättet att stödja jordbruket

Av 8 skäl:

- 1) För ekonomer utgör alla sätt att med olika medel öka konkurrenskraften för nationell produktion i förhållande till utländsk protektionism. Därför ska man undvika att använda ordet "protektionism" isolerat, eftersom när det används i samband med handel det nästan uteslutande används i samband om importskydd och då uppfattas som oerhört negativt - i massor av fall kan man se protektionism - , förknippas med ord som - överbeskyddande - dra sig tillbaka inom sitt skal, specter, gamla demoner, hydra, fälla, etc. Därför är det nödvändigt att alltid bara använda ordet "importskydd" när det används explicit i i den betydelsen.

- 2) Därför, som Vandana Shiva säger, "Frihandel är inte anti-protektionism. Det är de mäktigas protektionism".

- 3) Importskydd är det enda stöd för jordbruket som är tillgängligt för fattiga länder, som inte har budgetmedel att stödja sina bönder med, inte minst därför att bönderna oftast utgör en mycket stor del av befolkningen.

- 4) Alla slags subventioner, även miljöstöd, reducerar produktionskostnaden och har en dumpningseffekt på exporterade produkter.

- 5) Bara rika länder kan skydda sig från import med hjälp subventioner utan att behöva skydda sig med importskydd vid gränsen, genom att kompensera sänkningen av hemmamarknadspriset till världsmarknadspris, så att det inte längre finns något intresse att importera jordbruksprodukter.

- 6) Det är ur social synpunkt en regressiv åtgärd att låta de fattigaste i EU finansiera (genom moms och skatter) maten åt de rika.

- 7) Det enda vettiga sättet att bygga en marknadsorienterad CAP är genom importskydd, där de bulkproducerande böndernas inkomster baseras på produktpriset och inte på subventioner, men på hemmamarknadspriser och inte på vobblande och störande världsmarknadspriser, vilke inte har någon god ekonomisk funktion.

- 8) Importskydd skulle förenkla AoA enormt mycket: om ett AoA skulle införa som grundprincip att det står varje land fritt att införa ett importskydd för sina jordbruksprodukter, skulle det inte behövas några regler hemmamarknadsstöd i AoA.

Inte heller exportstöden skulle slutänden utgöra något problem eftersom varje land kunde undvika deras skadliga inverkan genom importskydd. Emellertid, eftersom många utvecklingsländer inte har politisk förmåga att öka sitt importskydd, p.g.a. trycket från IMF och WB, kommer förtrycket från explicita och implicita exportsubventioner att förbli prioriterade i förhandlingarna och reglernas utformning i WTO.

C - Å andra sidan är de frikopplade stöden till jordbruket mer handelsstörande än de kopplade stöden

Av följande orsaker:

- 1) P.g.a. en tight budget ger DC prioritet åt de kopplade stödenvilka har en mer direkt inverkan på produktionsresultatet och priserna än de frikopplade stöden. Självklart måste DC öka sin jordbruksproduktion när EU och många andra utvecklade länder går in för att minska sin produktion. AoA:s regler har i huvudsak utformats med det syftet.

- 2) Kopplade stöd används ofta för att behålla ett hemmamarknadspris som ligger högre än världsmarknadspriset.(till exempel EU's interventionspris) och eftersträvar självförsörjning utan export, men blå och grön box stöden ger ett lägre pris än produktionskostnaden och medger därmed möjligheter till exportdumpning.

- 3) Blå och gröna stöd är t.o.m. mer störande än explicita exportsubventioner, vilka är mer transparenta för importörerna och därför möjliggör antidumpningsåtgärder när de överskrider vad importören anser rimligt. Medan däremot frikopplade stöd kan öka utan begränsningar och är mycket svårare att identifiera.

- 4) Det frikopplade stödets natur är relativt sett densamma som det kopplade stödets, med samma funktion och avsikt . Om EU:s direktstöd COP (cereals,oilseeds, pulses) som sådana är frikopplade (blå box), sålunda befriade från åtgärder före 2004. Subventioner på insatsvaror är kopplade enligt artikel 6.2 i AoA för utvecklade länder vilket även sägs i artikel 1 (ii) i annex 2. I dag används merparten av COP som foder (108 miljoner ton spannmål, 12.6 milj. ton kli oc 18.3 milj. ton oljekakor och trindsäd - siffrorna från1999-00). Direktstöden till COP borde således ha betraktats som kopplade subventioner och hänförts till den gula boxen och varit föremål för neddragningar subventionerna.

- 5) Förvandlingen av dessa direktstöd till COP till ett frikopplat gårdsstöd till de bönder som fortsätter att odla COP förändrar i praktiken ingenting.

- 6) Flera nya djupare analyser (av R.H. Steinberg & T.E. Josling, James Rude, D. Chambovey) visar att även gröan box subventioner kommer att bli enklare att kritisera i WTO efter 2004 (efter införandet av 'fredsklausulen') vilket kommer att stärka en mer och mer öppen kritik från en majoritet av WTO:s medlemmar.

- 7) Därför är Kommission desperata kamp att skydda direktstöden i den gröna boxen redan förlorad och den nya CAP-reformen överspelad innan den ens genomförts.

- 8) När Franz Fischler sa "Dagens beslut kommer att ge Europa en stark ställning i förhandlingarna under Doha:s utvecklingsagendea. EU har gjort sin läxa, nu är det upp till de andra i handelsförhandlingarna att göra sin för att WTO-förhndlingarna ska bli lyckade. I Cancun kommer EU bara att använda sitt ökade förhandlingskapital bara om vi får någonting i utbyte. En generell neddragning kommer inte på fråga", så tillkännagav han klart och tydligt att EU kommer att gå längre än de katastrofala förslagen om CAP:s åtaganden i WTO (reduction av tullar med 36% och av kopplade stöd med 55%, dessutom välkomnar resten av världens förslag om en reducering av exportsubventionerna med 45%) och gå med på att utvidga Doharundan till att ta in även "Singaporfrågorna" huvudsakligen påkallade av EU (investeringar, offentlig insyn, konkurrens, trade facilitation). CAP (Common Agricultural Policy) är död, länge leve CAP (Common Agri-industries Policy)! Inte konstigt att Confederation of the Food and Drink Industries of the EU är den enda professionellal organisation som välkomnar reformen.

SAMMANFATTNING

- CAP-reformen är en självmordsreform och är resultatet av en felkalkyl kombinerad med en ur EU:s synpunkt kortsiktigt självisk ekonomisk kalkyl. Eftersom det utan livsmedelssuveränitet, Food Sovereignty, - bl.a. ett effektivt importskydd - inte går att få igång en ordentlig utveckling i utvecklingsländerna, inte minst p.g.a. att bönderna där oftast representerar en majoritet av befolkningen. Därför, utan livsmedelssuveränitet, i utvecklingsländerna, kommer de utvecklade länderna inte att kunna exportera högteknologiska varor till dem, vilket sålunda skadar egenintresset på lång sikt.

- Därför måste EU reformera CAP genom att eliminera alla typer av dumpning så att en majoritet av WTO-medlemmarna skulle kunna gå med på att helt omformulera AoA så att den istället grundar sig på Food Sovereignty, utan dumpning, där dumpning definieras som export av jordbruksprodukter till ett pris under beräknad produktionskostnad, den kostnad som skulle uppstå om alla beräknade jordbrukssubventioner togs bort, inklusive de kollektiva stöden i den Gröna Boxen

- Därför borde CAP fokusera på hemmamarknaden, på sin basproduktion av jordbruksprodukter - spannmål, socker, mjölk, kött, - , inom vilka sektorer inte EU kan konkurrera (utan exportskydd eller med hjälp av exportsubventioner av olika kulörer). Endast ett fåtal jordbruksprodukter från EU kan konkurrera utan skydd eller subventioner: en stor del av vinproduktionen skulle dock klara sådan konkurrens liksom en handfull ostar.

- Eftersom exportsubventionerna endast berör 10% spannmåls - och mejeriproduktionen, 8% av köttproduktionen och 30% av sockerproduktionen, är det än mer angeläget att omforma CAP mot en ordning med Food Sovereignty utan dumpning

- Vidare skulle en sådan alternativ CAP-reform minska jordbruksbudgeten - en viktig politisk fråga för nettobetalare som till exempel Tyskland och Sverige - samtidigt som det frigjorde resurser för att även de direktstöd till anslutarländerna på lika villkor som för EU-15, vilket skulle minska risken för social oro i dessa länder.