Sverige - ett Norrland i EMU? EMU måste betraktas som ett mycket olämpligt valutaområde p.g.a. de stora skillnader och ojämlika förhållanden som föreligger mellan EU:s olika  regioner. Nordens länder med likartad befolkningsmängd, industri, stora territorier och enorma naturresurser har likvärdiga och därför goda förutsättningar att skapa regional balans och rättvisa. Med EMU:s 1:a etapp infördes lag om fri spekulation på bl.a. jord, skog, vattenkraft, vilket i dag får till följd att naturbruk läggs ned och misshushållning med naturresurser sker. Citat från proposition 1992 om utförsäljning av naturresurser: "Härtill kommer frågan utifrån de intressen som främst bär upp den nuvarande lagstiftningen - skyddet för Sveriges naturtillgångar och ekonomiska självbestämmanderätt - inte torde ha någon nämnvärd praktisk betydelse." Den ekonomiska unionens 2:a etapp med krav på åtstramningar när underskott hotar statsbudgeten drabbar idag offentlig sektor. (I mitten på 90-talet beslutade riksdagen att anta dessa s.k. stabiliseringskrav. Jfr. med offentliga sektorns kris några år senare.) Om vi väljer att gå med i 3:e etappen, valutaunionen, skulle vi tillåta ECB att styra våra räntor efter en "konjunkturtermostat" i tättbefolkade områden på kontinenten . Kombinationen med alla 3 EMU-stegen skulle innebära att hela landet för eller senare drabbas av ekonomisk diskriminering. Precis som Norrland under baggböleri-perioden och 60-talet drabbades inom det svenska valutaområdet - s.k. Norrlandseffekter. Risken är stor att periodiska effekter tidigare begränsat till Sveriges inland ger hela landet liknande konsekvenser, demokratiskt, ekonomiskt och befolkningsmässigt. Genom EMU stärks de ekonomiska blocken i västvärlden med kontinental ekonomisk tillväxt och konkurrensfördelar som mål. De kontinentala blocken i Europa och Nordamerika formulerar i grunden också, med sitt ekonomiska och politiska övertag, de direktiv som globalt återfinns i bl.a. Världshandelsorganisationen - WTO. Detta orsakar norrlandseffekter globalt mellan den fattiga och den rika världen, syd- nordkonflikten, och kontinentalt i Europa mellan öst, väst, nord och syd. NOrdBruk och hela den globala bondeorganisationen Via Campesina föreslår att varje land ska ha rätt att kontrollera sina naturresurser, producera sina egna baslivsmedel och därmed arbeta för hållbar förvaltning av förnyelsebara råvarukällor och följa FN:s krav på mänskliga rättigheter.