Livsmedelssuveränitet
Översättning : Hans
Röös - NOrdBruk 15-1-2003 Vad menas
med Livsmedelssuveränitet? Livsmedelssuveränitet
är folks, länders och unioners RÄTT
att definiera sin egen jordbruks- och
livsmedelspolitik, utan dumpning till tredje land.
Livsmedelssuveränitet
inkluderar : -
Prioritering
av lokalt jordbruk i första hand avsett
för att livnära den egna befolkningen, ge
bönder och jordlösa tillgång till
jord, vatten, utsäde och krediter.
Därför behövs jordreformer, kamp mot
GMO (Genitiskt Modifierade Organismer),
tillgång till utsäde utan hinder av
patenträttigheter, och att en politik som
betraktar vatten som en allmän nyttighet
(public good) som förvaltas och distribueras
långsiktigt hållbart under demokratisk
kontroll. -
Bönders
och lantarbetares rätt att producera livsmedel
och konsumenternas rätt att själva
få möjlighet att bestämma vad de
äter och hur och av vem det ska ska
produceras. -
Länders
rätt att skydda sig själva från
för lågt prissatt jordbruks- och
livsmedelsimport. -
Priser
på jordbruksprodukter som är knutna till
produktionskostnaden : Detta kan uppnås
om länder och unioner tillåts lägga
skatter på överdrivet billig import,
förutsatt att de förbundit sig
själva att favorisera en långsiktigt
hållbar jordbruksproduktion och om de
förvaltar produktionen på den inhemska
marknaden så att den inte leder till
strukturella överskott. -
Att
befolkningen själv tillåts vara delaktig
i de jordbrukspolitiska besluten. -
Att
de kvinnliga böndernas rättigheter till
fullo erkänns inte minst därför att
de spelar en avgörande i jordbruks- och
livsmedelsproduktionen i världen och de facto
utgör en majoritet av världens
bönder. Varifrån
kommer konceptet - Livsmedelssuveränitet ?
Konceptet
Livsmedelssuveränitet utvecklades av Via
Campesina och fördes till offentlig
debatt under FAO :s
Livsmedelskonferens (World Food Summit) 1996
och utgör ett alternativ till den nuvarande
nyliberala politiken. Sedan dess har Via Campesinas
koncept kommit att bli enl fråga av
högsta dignitet i den internationella
jordbrukspolitiska debatten, även inom FNs
organ. Frågan om livsmedelssuveränitet
var huvudtemat på de parallella fora som
hölls av frivilligorganisationerna (NGO:s) vid
FN :s Livsmedelskonferens i Rom, juni 2002
(FAO World Food Summit of June 2002). Nyliberal politik underminerar Livsmedelssuveräniteten. Den nyliberala
politiken prioriterar internationell handel och
inte mat till folket och den politiken har inte
bidragit till någon minskning av svälten
i världen. Tvärtom har den ökat
folks beroende av livsmedelsimport och har
ökat industrialiseringen av jordbruket och
äventyrar därmed det genetiska,
miljömässiga och kulturella arvet
på vår planet, liksom även
vår hälsa. Den har tvingat hundratals
miljoner bönder att upphöra med jordbruk,
till utrotning av landsbygden och emigration. Internationella
institutioner som Internationella Valutafonden -
IMF (International Monetary Fund),
Världsbanken (World Bank) och
Världshandelsorganisationen - WTO (World Trade
Organization) har påtvingat världen den
politiken, vilken dikteras av TransNationella Bolag
– TNC :s och Supermakter. Internationella (WTO), regionala
(Free Trade Agreement of the Americas-FTAA) och
bilaterala "fri"handelsöverenskommelser
tillåter de transnationella bolagen att
kontrollera den globala livsmedelsmarknaden. WTO
är fullständigt fel institution att
handha jordbruks- och livsmedelsrelaterade
frågor. Därför kräver Via
Campesina att jordbruksavtalet – AoA
(Agreement on Agriculture) avförs från
WTO . Över hela
världen förstör lågprisimport
av jordbruksprodukter de lokala
jordbruksekonominerna. Ta till exempel europeisk
mjölk som importeras i Indien, amerikansket
fläsk till Karibien, EU-kött och
spannmål till Afrika, djurfoder till Europa,
etc. Dessa produkter exporteras med hjälp av
olika dumpningsmetoder. USA och EU har fått
nya dumpningsmetoder godkända av WTO i form av
direktstöd från staten, vilka
ersätter de efter hand starkt reducerade
exportsubventionerna. För att
uppnå Livsmedelssuveränitet, måste
all dumpning stoppas! Livsmedelssuveränitet
förutsätter rättvis handel. Livsmedelssuveränitet
motsätter sig inte handel,
men är emot att exporten har prioritet.
Livsmedelssuveränitet handlar om att garantera
människor säker tillgång på
livsmedel (livsmedelssäkerhet), samtidigt som
handel med olika regioners specifika produkter
pågår ostört, vilket främjar
mångfalden på vår planet. Under
FN :s ansvar måste en sådan handel
ges ett nytt regelverk, som : -
prioriterar lokal och regional produktion
framför export, -
tillåter
länder/unioner att skydda sig mot för
låga priser på importen, -
tillåter
offentligt stöd till bönder
förutsatt att detta vare sig direkt eller
indirekt ger upphov till eller har för avsikt
att åstadomma låga exportpriser, -
garanterar en
stabil prisnovå internationellt på
jordbruksprodukter och likaledes internationella
överenskommelser om resusrsförvaltning
på en rimlig nivå. Tillgång till
internationella marknader är ingen
lösning för bönder Det främsta problemet
för bönder är avsaknaden av
tillgång till den egna lokala marknaden
p.g.a. dumpad import och de låga priser som
därav följer. Tillgången till
internationella marknader berör bara 10 % av
världens jordbruksproduktion och den
kontrolleras av transnationella bolag och de
största agroindustriella koncernerna. Detta
illustreras mycket tydligt av hur handeln med
tropiska produkter (kaffe, bananer, &)
fungerar. Sådana produkter har i stort sett
fri tillgång till marknaderna i Nord och
trots det har familjejordbrukarna i Syd
ändå ingen möjlighet att
förbättra sin situation. Jordbrukspolitiken
måste stödja ett familjebaserat jordbruk
både i Nord och i Syd. För att få
begreppet livsmedelssuveränitet att fungera
måste länderna i både Nord och Syd
ges möjlighet att stödja sitt eget
jordbruk för att därigenom kunna
garantera sina befolkningar rätten till mat,
för att kunna skydda miljön, för att
utveckla ett långsiktigt hållbart
jordbruk och för att kunna skydda sig mot
dumpning. De måste även ges
möjlighet att skydda sitt jordbruk för
att uppfylla andra allmänna intressen som kan
variera från land till land och olika
kulturtraditioner. Men för närvarande
missbrukar framförallt USA och EU de
allmänna stöd som utgår till att
sänka priserna på sina inhemska
marknader och till att dumpa priserna på
världsmarknaden och därigenom
förstör de det familjebaserade jordbruket
i både Nord och Syd. Allianser är av
största vikt för att nå
framgång Vad kan göras
konkret ? Det är också
viktigt att föra den här debatten i den
egna organisationen och se till att landets
regering och parlament medvetandegörs om dessa
frågor och deltar i debatten. På
internationell nivå kan du delta i
manifestationer på « the world
peasant fight day » den 17 april. Kontakter
/ länkar Kontakter i Via Campesinas olika
regioner. (regionala kordinatörer) Central America : ASOCODE/COCOCH (viacam@gbm.hn) North America : NFU (netwiebe@hotmail.com, www.nfu.ca),
UNORCA (unorcared@laneta.apc.org, www.laneta.apc.org/unorca/
) South America : MST (srimst@uol.com.br,
www.mst.org.br), Anamuri (www.anamuri.cl ) Africa: UNAC (unacadvocacia@teledata.mz) East-Southeast Asia: FSPI (petani@indosat.net.id) South
Asia : KRRS (swamy.krrs@vsnl.com) aribbean:
ANAP (amigo@anap.org.cu),
WINFA (winfa@caribsurf.com) Europe:
CPE (cpe@cpefarmers.org,
www.cpefarmers.org
) International
Operative secretariat of Via campesina :
viacam@gbm.hn Information
about Via Campesina www.viacampesina.org Information
about food sovereignty : www.peoplesfoodsovereignty.org If
you want to be informed over April 17 : send a
"blank" message to : viacam17april-subscribe@yahoogroups.com |