Kommentarer av CPE, nedtecknade den 11 juli, kring Europeiska kommissionens förslag till CAP-reform

JA, CAP behöver verkligen förändras

NEJ, 10 juli-förslagen från kommissionär Franz Fischler lever inte upp till medborgarnas förväntningar, utan ruinerar tvärtom de långsiktigt hållbara familjejordbruken samtidigt som de inte bryter utvecklingen mot ökad industrialisering av jordbruket, men däremot leder till forsatt dumpning av jordbruksprodukter från EU till tredje världen.

Den inriktning på jordbrukspolitiken som Europeiska unionen stöttat i WTO är tydligen den viktigaste drivkraften bakom det här reformförslaget. Följande är kännetecknande för den inriktningen.

sänkning av avräkningspriserna

frikoppling av direktstöden från produktionen

dumpning med hjälp av exportstöd byts ut mot dumpning med hjälp av frikopplde direktstöd; de fattiga länderna har inte råd med en sådan ordning

Mr Fischler talar med "frikopplad" tunga när han beskriver de föreslagna verktygen:

Mr Fischler påstår att hans förslag attackerar miljöproblem, matsäkerhet, och djuromsorg: det är helt enkelt inte sant;

förslagen ändrar till exempel inte på någonting alls vad gäller industriell svin- och fjäderfäprofuktion - vilket är en nycket allvarlig brist. Tvärtom bildar sådana produktionsmetoder, som är väldigt litet styrda av tvingade EG-regler, istället mönster.

I sådan produktion finns inga bindande åtaganden alls, i likhet med till exempel första pelarens direktstöd, bara en skyldighet att följa allmän lag.

Det går inte att bedriva kvalitetsjordbruk med hur låga priser som helst;

Fischler låtsas att förslaget kommer att fördela direktstöden mer rättvist. Istället kommer förslaget om att ersätta nuvarande direktstöd för spannmål och nötkött med en klumpsumma, baserad på historiska data, att cementera den nuvarande mycket orättvisa situationen. Det på tok för höga taket på 2,8 miljoner SEK och den årliga sänkningen på 3% förändrar bara situationen marginellt.

CPE föreslår en helt annan gemensam jordbrukspolitik, vilken istället ger utrymme för ett långsiktigt hållbart familjejordbruk som svarar upp mot medborgarnas förväntningar.

Ett preliminärt uttalande om Europeiska kommissionens förslag till ny CAP

Frikoppling av direktstöden från produktionen

Genom att totalt frikoppla direktstöden från produktionen, gör EU gemensam sak med USA i WTO. Istället för att tillmötesgå europeiska medborgares intressen, fortsätter EU på den inslagna vägen (TINA?) och därmed också med sin dumpningspolitik mot tredje världen under täckmantel av WTO:s gröna box. Och europeiska jordbruksprodukter kommer att fortsatt exporteras till lägre priser än vad bönder i tredje världens länder kan klara. Samtidigt måste europeiska bönder anpassa sig till allt lägre världsmarknadspriser, artificiellt sänkta p.g.a. USA.s och EU:s politik. Det långsiktigt hållbara familjejordbruket i Europa kommer inte att kunna överleva särskilt länge med priser långt under produktionskostnad.

Frikoppling av direktstöden är det sätt på vilket jordbruket är tänkt att avregleras. Mr Fischler påstår att bönderna med det förslaget kommer att "svara bättre på marknadens signaler". Men seriösa ekonomer, som kan jordbruk, vet att jordbruksekonomi inte har den elasticiteten som fordras för snabba svar, då nämligen reaktionstiden är enormt mycket längre än inom industrin och därför att jordbruksprodukter är känsliga för påverkan från en mängd faktorer som industrin inte alls är berörd av. En sådan destabilisering av jordbruksmarknaden, som förslaget innebär, kommer att leda till ökad spekulation, vilket i sin tur leder till allvarlig obalans och därmed stora prisvariationer. Något vi kan se redan i dag hos produkter (svin, kyckling, frukt och grönsaker) vilka är mycket litet påverkade av bindande regler i den gemensamma jordbrukspolitiken och utan önskvärd förvaltning.

Frikoppling av direktstöden kommer oundvikligen att leda till omlokalisering av produktionen mot lågkostnadsområden, antingen det beror på att dessa områden har tillgång till bättre jord, närmare till importhamnar för foder eller är regioner med tillgång till billig arbetskraft (någr exempel på s.k. "komparativa fördelar"). Det kommer att påskynda utslagningen av andra regioner i EU, något som inte alls stämmer överens med EU:s uttalade målsättning.

Klumpsumma för direktstöd, baserad på historiska referenser

Införandet av en historisk klumpsumma skulle cementera den nuvarande ojämlika fördelningen av stöden mellan bönder, mellan regioner, mellan länder och mellan olika sektorer (mjölk, spannmål, frukt osv). Det skulle belöna tidigare års "bidragsjägare" och straffa sådana bönder, vilka till exempel istället för majsodling (med höga bidrag) valt det miljövänliga alternativet att odla gräs (utan bidrag). Klimatet har valt bort majsodling för de flesta svenska bönder, åtminstone någonstans norr om Hallandsåsen, varför de ur stödsynpunkt befinner sig i denna "miljövänliga strykklass".

Målet att införa ett enhetsstöd (för att förenkla byråkratin) är lovvärt, men den föreslagna klumpsumman är absolut inte att betrakta som något enhetsstöd.

Frikoppling behöver inte ersättas med en klumpsumma; den saken kan ordnas med ett hektarstöd med ett tak på stödsumman och utan historiska referenser. Det skulle ge utrymme för en mer rättvis fördelning av stöden, och med möjlighet till styrning mot en sundare utveckling av jordbruket och landsbygden.

Miljö / kravbundna stöd

Att producera till lågt pris ger inga garantier för miljövänlighet, snarare tvärtom. Svin och fjäderfäproduktinen är avskräckande exempel på detta. Den kraftiga prissänkningen på spannmål de senaste tio åren har, som ett annat exempel, inte förbättrat grundvattnet i de områden där spannmålsodling är koncentrerad.

De löst uttalade kraven för att erhålla den fasta ersättningen ser ut att vara mer en uttalad intention än ett konkret förslag. EU-kommissionen ser ut att bara ha förberett de argument som ska sälja reformen till WTO och den allmänna opionen. CPE kräver att stöden binds till tydliga åtaganden och det skulle vara ganska enkelt för Kommissionen att visa sin politiska vilja, genom att till exempel föreslå tvingande regler om djurtäthet (djurhållningens storlek skall självklart göras beroende av arealunderlaget på en gård) och förbud mot stråförkortningsmedel, vilkas förekomst är en bidragande orsak till överanvändnng av konstgödsel och bekämpningsmedel.

3% minskning av direktstöden och överföring till landsbygdsutveckling

Tvärtemot vad Kommissionen låtsas handlar denna 3-procentiga sänkning inte om "modulation" (tak på stöden) utan först och främst om en generell sänkning av direktstöden. Om vi vill rädda långsiktigt hållbara små- och familjelantbruk fordras det en verklig "modulation". Till exempel genom en höjning av stöden till de mindre gårdarna och med ett tak på stödet som också tar hänsyn till hur många löntagare det finns på gården.

En undre gräns för sänkning av stöden är ett lovvärt koncept, men det är inte godtagbart att den undre gränsen ska vara den samma oberoende av om det är ett jordbrukarpar eller bara en person som arbetar på gården. Vi anser att de föreslagna 28.000 SEK per löntagare även ges till den maka/make (en jämställdhetsfråga) som också arbetar heltid på gården.

Det "amerikanska" stödtaket på 2,8 miljoner SEK är på tok för högt och det kan väl inte vara meningen att skattebetalarna ska behöva lägga så höga summor på en enda gård. I det fallet har Kommissionen inte haft modet att fördela stöden på ett mer rättvist sätt. Taket borde absolut inte få överstiga 1 miljon SEK

CPE oroas särskilt av föreslagna åtgärder i vad som kallas "landsbygdsutveckling". Åtgärder som är tänkta att finansieras med pengar insparade på sänkta stöd och det besparande taket på stöden. Det gäller till exempel stödet för tillsyn och med en maximalt utbetalning på 1.800 SEK per hektar, för att anpassa gården till gällande regler. Det ser ut att vara ett försök att återföra till de stora gårdarna vad de förlorar genom de sänkta stöden och taket på den sammanlagda stödsumman. Det stödet bör väl också ha ett tak, som inte borde vara högre än med med en 30 hektarsgräns.

Etableringsstöd

Förslaget om etebleringsstöd kan bli en katastrof när det gäller att uppmuntra ungdomar till att bli bönder. Frikopplingen av direktstöden i kombination med produktpriser under produktionskostnad ger belägg för att man inte vill ge ett ekonomiskt och socialt erkännande för det arbete som utförs inom jordbruk. Det kommer att bli svårt att få människor att ge sig i kast med ett så krävande arbete med så dystra framtidsperspektiv.

En klumpsumma på historisk grund, ett slags "bidragskvot", skulle troligen kunna säljas till ett skapligt pris när gården byter ägare. Till skillnad från mjölkkvoten, som dock har ett förvaltningsvärde, skulle en "klumpsummekvot" inte ha något marknadsvärde utan kapitalseras i fastigheten, och måste stoppas.